Polystrata fossil

Under resten av föredraget gör sedan Mats en stor sak av att flera av de fossil som har påträffats verkar ha begravts levande. Det har alltså inte bara varit döda skal som har sjunkit ner till botten. Därför måste de ha begravts i en mycket snabb process, och alltså måste jorden vara ung. Eller?

Problemet här är ju bara att hela inledningen är totalt felaktig. Mats målar upp en bild av sina motstån­dares åsik­ter – som de inte har. Det är inte bara ”litegrann kortfattat”, det är helt vilseledande. Ingen geolog från 1795 och framåt skulle skriva un­der på att det aldrig har varit någon katastrof på jorden och att allt har bildats oerhört sakta. Jag väljer att inte använda ordet ”lögn”, för jag tror faktiskt inte att Mats för fram denna osanning avsiktligt. Jag har hört före detta ung­jords­kreation­ister beskriva sin inställning som att de tidigare hade nästan som ett ”filter”, som sorterade bort allt som talade emot läran, och bara tog till sig det som passade in på deras tro. Jag tror att det kan vara så i det här fallet. Trots att moderna geo­loger om och om igen poängterar att de även tror på katastrofer (som dinosauriernas utrotning) och snabba pro­cesser, så går det helt enkelt inte in hos en del ungjordskreationister.

Den geolog som Mats Molén syftar på år 1795 är James Hutton som jag skrev om under rubriken Hur kan vi veta att jorden är gammal?. Han är en av tre ”syndabockar” som mycket ofta lyfts fram av ung­jords­krea­tionister och beskylls för att ha banat vägen för evolutions­teorin. De båda andra är Charles Lyell och Charles Darwin. Darwin be­hö­ver nog ingen när­mare presentation, men det kanske Charles Lyell gör (åtminstone för den som inte är ungjordskreationist). Sir Charles Lyell var en skotsk geo­log som under 1830-talet fortsatte Hut­tons beskriv­ning av de na­tur­liga geologiska processerna, vilket i sin tur fick Charles Darwin att förstå vilka långa tider naturen haft till för­fo­gande för evo­lutionen. Det stäm­mer att dessa tre var viktiga för den geologiska för­ståelsen och för ut­veck­lings­läran, men de var inte på nå­got sätt ensam­ma. Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ökade kunska­pen om jorden och naturen kraftigt och på bred front. Om inte dessa tre hade strukturerat och formulerat teorierna i bokform så skulle andra ha gjort det. Det var en insikt och kunskap som inte gick att stoppa.

Tyvärr är den här felaktiga beskrivningen av Hutton och Lyell ett återkommande tema inom ung­jordskreationismen. Man kan hit­ta en uppsjö av artiklar som har följande uppbyggnad:

1.   James Hutton och/eller Charles Lyell påstod att alla geologiska pro­ces­ser har gått oerhört långsamt.

2.   Alla geologer tror sedan dess blint på dessa påståenden.

3.   Här följer ett exempel på en process som har gått snabbt: (sätt in val­fri snabb process här).

4.   Alltså måste geologerna ha fel och flodgeologin måste ha rätt.

Men om man bara bemödar sig att undersöka vad Hutton, Lyell och senare geologer egentligen har sagt, så kan man se att punkt 1 och 2 inte är sanna. Därmed faller hela beviskedjan. James Hutton beskrev till exempel i sitt stora verk Theory of the Earth år 1795 en påver­kan på de geologiska processerna av både vulkaner, jord­bäv­nin­gar, jordskred och övers­väm­ningar.[2] Detsamma gäller för Charles Ly­ells om­fattande verk Principles of Geology. Lyell skrev till exempel:

"Ef­ter­som markens nuvarande tillstånd är resultatet av många före­gående för­änd­ringar, varav vissa extremt av­lägsna och andra nyligen inträffade, vissa gradvisa och andra plötsliga och våld­sam­ma – så är tillståndet i na­turen resul­tatet av en lång rad händelser. Om vi vill öka vår erfarenhet av naturens nu­varande tillstånd, måste vi undersöka ef­fek­terna av hen­nes processer under gångna epoker."[3]

Tvärt emot vad Charles Lyell och James Hutton skriver, påstår vissa ungjordskreationister att de uteslöt snabba processer. Det kanske inte är en medveten lögn, men det är en osanning och kristna människor borde ta reda på sanningen innan man skriver något sådant. Här är några fler exempel:

"Charles Lyells argumentation gick ut på att alla geologiska fenomen kunde förklaras av långsamma, enhetliga processer över eoner av tid. Katastrofiska in­slag var uteslutna." – Det ungjordskreationistiska Magasinet Genesis.[4]

"Uniformism (eller gradualism) är den sekulära tron att klipplager har lagts ner långsamt under miljontals år. Denna syn lärdes under en stor del av 1800-talet ut på ett framträdande sätt av Charles Lyell, och hade ett starkt inflytande på Charles Darwin liksom på en stor del av den moderna geologin." – Den ungjordskreationistiska organisationen Answers in Genesis.[5]

"…det som var själva grunden, det var en filosofi från 1795 som sa att det har aldrig varit någon katastrof på jorden och därför måste allting vara gammalt." – Mats Molén.[6]

För en modern geolog är det inget konstigt att en del fossil verkar ha begravts levande – det kan ha hänt under ett jordskred, ett vulkanutbrott, en översvämning, en tsunami eller av en tidvattenvåg. Händelser som vittnar om snabba processer betyder inte automatiskt att jorden är ung. Tvärt om är det kombinationen av snabba och mycket långsamma processer som visar hur oerhört gammalt vårt jordklot måste vara.

Polystrata fossil

Med den nämnda argumentationsmetoden (att påstå att moderna geologer bara tror på lång­samma processer) tar ungjordskreationismens företrädare fram ett stort antal processer som måste ha gått snabbt – exempelvis de så kallade ”polystrata trädstammarna” (se Figur 1) som alla ungjordskreationister säkert känner till eftersom de används flitigt inom rörelsen. Ett exempel finns i artikeln ”Poly­strata fossil – evidens för en ung jord” i Maga­sinet Genesis. Där kan man läsa:

"Det är inte möjligt att polystrata fossil skulle ha begravts långsamt och gradvis under tusentals eller hundra­tusen­tals år eftersom trädtopparna skulle hunnit förmultna in­nan de hade skyddats av sedi­ment. Polystrata fossil ty­der på snabb begravning och utgör evidens för den glo­bala över­svämning som Bibeln doku­menterar."[7]

Men det finns ingen modern (”sekulär”) geolog som har påstått att polystrata fossil skulle ha begravts under hundratusentals år! Dessa trädstammar är inte någon överraskning eller nå­got problem för den moderna geologin. Dock använder man sällan be­teckningen ”poly­strata fossil”, eftersom man inte tror att de korsar olika geologiska lager med miljontals år emellan. Fossiliserade träd kallas helt enkelt för ”upright fossil tree stumps” eller ”upright fossil trunks”, det vill säga ”upp­rätt­stående fos­sila trädstubbar” eller ”upprättstående fossila träd­stammar”, och anses inte vara något märkvärdigt. Det finns flera olika geologiska händelser som kan begrava en trädstam, som senare blir fossil. Så här skriver till exem­pel Ken­tucky Geolo­gical Survey (KGS) om dessa fos­sil:

"Det är viktigt att förstå att det inte tar lika lång tid för alla klipplager eller bäddar att avsättas. Vissa bäddar av­lagras snabbt på kort tid. Andra behöver mycket långa peri­oder med sedimentation. Ytorna mellan två olika la­ger eller bäddar kan ock­så motsvara olika lång tid. Vissa ytor representerar korta avbrott el­ler förändringar i sedi­mentationen, medan andra representerar långa pe­rio­der av ute­bli­ven avlagring eller till och med ero­sion."[8]

Sedan besk­river KGS att det kan ha tagit allt från noll år till tiotals år att täcka en trädstam med jordmassor (exempelvis under en över­sväm­ning). De efter­följande processer som sedan fossiliserar stammen kan däre­mot ta hundra­tusentals eller till och med miljontals år. KGS för­klarar att det finns flera olika geologiska händelser som kan begrava en trädstam, som senare blir fossil. Några exempel är över­svämningar, tid­vatten, sand- och jord­skred, sandflykt (sanddyner som flyttar sig), stor­mar och vulkanisk aska.[9] Fossila trädstammar har påträffats i alla dessa typer av formationer runt om på jorden.

Redan år 1855 beskrev John William Dawson (som för övrigt var be­kännande kristen och en av Darwins starkaste motståndare[10]) hur träd­stammar och deras rötter kunde bevaras i torvmossar som senare sväm­mades över och blev en del av en damm eller lagun[11]. Ändå är ”Poly­strata fossil” ett av ungjordskreationismens mest an­vända argu­ment för en global översvämning. Tyvärr bygger hela reso­ne­man­get på ett fel­aktigt påstående från första början – att den mo­derna geologin bara godkänner långsamma geologiska pro­ces­ser. Det sät­tet att argumentera är svårt att bemöta för den som är av en annan åsikt. Hur ska man argumentera med någon som inte håller sig till san­ningen?

Det enda sättet att göra en ”vetenskaplig” poäng av polystrata fossil är att påstå att sekulära geologer inte kan förklara dem för att de måste ha begravts snabbt. Men det alltså inte sant. Jag kan inte ställa mig bakom en rörelse eller lära som måste basera sin argumentation på osan­ningar. Fler exempel på sådana osanningar finns exempelvis under avsnitten Veckat berg och Påståenden om evolutionskreationister.

De som påstår att moderna geologer inte kan förklara polystrata fos­sil visar också att de har ett otroligt lågt förtroende för forskarvärlden och för geologer – och för många av sina med­män­niskor över huvud taget. Det är som att man tror att alla geologer i hela världen (utom några få ung­jords­kreatio­nis­ter) skulle blunda och hålla tyst ifall det fanns fossila trädstammar som utan förklaring sträckte sig genom ”miljontals år” av sediment. Vi kristna bör inte ha en sådan människosyn!

Något som är mycket intressant med fossila trädstammar är att de istället, precis som övriga fossil, tyder på en gradvis utveckling av olika arter. De rester av träd som påträffas i marken är olika beroende på vid vilken tidsperiod de har bildats. Det är inte heller sådana träd som vi har idag som man hittar som fossil, utan föregångare till dagens träd. Exem­pelvis kan man i lager från palogen tid (från 66 till 23 miljoner år sedan) hitta varianter av lummerträd, hästsvansträd och ormbunksträd som nu­mera är utdöda.[12] Men detta faktum utelämnas förstås helt när fossila träd­stammar används som ”bevis” för en global översvämning för bara några tusen år sedan. I den amerikanska nationalparken Petrified Forest i Arizona, som jag själv har be­sökt, finns tusentals bitar av fossiliserade träd bevarade, se exempel i Figur 2. Man har hittills identifierat åtminstone 14 olika arter av träd. De kommer från minst nio olika geologiska sedimentlager i par­ken, som repre­senterar tidsperioden från 225 till 208 miljoner år se­dan. Men man har inte påträffat ett enda modernt träd.[13],[14]

[1] Molén, Mats. ”Tecken på syndaflod med lokala exempel från Sverige och Kinnekulle”. Föredrag på Föreningen Genesis Skapelsekonferens i oktober 2020 i Korskyrkan i Götene. Från ca 4:30 in i klippet. https://www.youtube.com/watch?v=g2F_YTap2PE

[2] Hutton, James. Theory of the Earth with Proofs and Illustrations. Edinburgh 1795. Global Grey ebooks. Kindle Edition.

[3] Lyell, Sir Charles. Principles of Geology or, The Modern Changes of the Earth and its Inhabitants Considered as Illustrative of Geology. D. Appleton & Co., New York, nionde upplagan 1853. Första upplagan utgiven 1830-1833. Översatt från engelskan av mig.

[4] Walker, Tasman. ”Polystrata fossil – evidens för en ung jord.” Magasinet Genesis, nr 4 december 2020. Sid 39.

[5] Morris, John. ”Do Fossils Show Signs of Rapid Burial?”. Answers in Genesis, december 2013. Läst juli 2022. Översatt från engelskan av mig. https://answersingenesis.org/fossils/how-are-fossils-formed/do-fossils-show-signs-of-rapid-burial/

[6] Molén, Mats. ”Fossilens vittnesbörd om Gud som designer”. Föredrag på Föreningen Genesis Skapelsekonferens 2017 i Stenungsund. Från ca 2:50 in i klippet. https://genesis.nu/video/fossilens-vittnesbo-rd-om-gud-som-designer-mats-molen/

[7] Walker, Tasman. ”Polystrata fossil – evidens för en ung jord”. Magasinet Genesis, nr 4 december 2020. Sid 38-39.

[8] ”Time (Duration) and Fossil Stumps”. Kentucky Geological Survey. Läst juli 2022. Översatt från engelskan av mig. https://www.uky.edu/KGS/fossils/fossil-tree-stumps-time.php

[9] ”How Fossil Tree Stumps Form”. Kentucky Geological Survey. Läst juli 2022. Översatt från engelskan av mig. http://www.uky.edu/KGS/fossils/fossil-tree-stumps-form.php

[10] Noakes, Taylor C.. ”John William Dawson”. The Canadian Encyclopedia, april 2021. Läst december 2023. John William Dawson | The Canadian Encyclopedia

[11] Dawson, John William. Acadian Geology: An account of the geological structure and mineral resources of Nova Scotia. Oliver and Boyd, Edinburgh 1855. Sid 144 ff.

[12] ”Types of Trees Preserved as Fossil Tree Stumps”. Kentucky Geological Survey. Läst juli 2022. https://www.uky.edu/KGS/fossils/fossil-tree-stumps-types.php

[13] ”What’s in a Name? The Araucarioxylon Problem”. National Park Service, mars 2012. Läst november 2023. https://www.nps.gov/pefo/whatname.htm

[14] ”Petrified Forest – Fast facts”. National Park Service, februari 2023. Läst november 2023. https://www.nps.gov/pefo/planyourvisit/fast-facts.htm

Artikelförfattare: Peter Asteberg. Sidan upplagd 2026-01-XX.