"Flodgeologi"

"De är i kronologisk ordning:

1. Guds verk under den första delen av den tredje ska­pelse­dagen (1 Mos 1:9)

2. Den globala översvämningen på Noas tid (1 Mos 6-7)

3. Bergskedjeveckningen refererad i Ps 104:5-9

Dessa tre ’event’ bildar tillsammans ett bibliskt alter­na­tiv till de naturalistiska förklaringsmodellerna för jor­dens geologi."[1]

Göran beskriver sedan att alla sedimentära bergarter som inte inne­håller fossil, och även många lösa jordlager, skapades genom en omfat­tande erosion på den tredje skapelsedagen när vatten skildes från land. Att sedimenten inte innehåller fossil beror förstås på att det inte fanns några växter och djur ännu på den dagen. Han fortsätter artikeln med att beskriva vad som hände under den bibliska syndafloden, och att den måste ha påverkat jordens geologi på ett drastiskt sätt:

"Enligt Bibeln initierades den av ’det stora djupets käl­lor’ som bröt fram (7:11). Det vittnar om en intensiv geologisk aktivitet, högst troligt kopplad till aktiv vul­kanism. Den globala översvämningen innebar att nya, mäktiga lager av sediment avlagrades ovanpå de tidi­gare, men med skillnaden att dessa nya lager kom att inne­hålla lämningar och avtryck av de orga­nismer som begravdes i sedimenten. Marina bottenlevande orga­nismer skulle naturligtvis återfinnas redan i de djupaste fossil­förande berg­la­gren och människor och fåglar ge­ne­rellt i de ytligare. […] I över­sväm­ningens slutskede när vattenmassorna drog sig undan och ’berg höjde sig och dalar sänkte sig’ dränerades landmassan eller -massorna med en mycket kraftig erosion och kanjon-bild­ning som följd i de fort­farande mjuka sedi­ment­mas­sorna. Geologiska formationer som exem­pelvis Grand Canyon kan därför ha bildats mycket snabbare än vad sekulär geologi förut­sätter, eftersom de sedimentära berg­lager som Colorado­floden flyter ge­nom ur­sprung­ligen var mjuka och lätt­eroderade."[2]

Efter att ha konstaterat att jordens konturer säkerligen inte alls var så höga före floden som de är idag eftersom ”Anderna, Alperna och Hi­ma­laya alla utgörs av marina sediment och fossil”, avslutar Göran Schmidt med en kraftfull känga mot det han kallar sekulär geologi:

"Tycker du att det här verkar spekulativt? Visst, men his­to­risk geologi är speku­lativ till sin natur, det gäller i än högre grad den sekulära. Sekulär geologi måste näm­ligen baseras på extrapoleringar utifrån nu­tida pro­cesser och en mängd gissningar. Ramverket för biblisk geo­logi, däremot, bygger i grunden på observationer gjorda och doku­menterade av trovärdiga ögonvittnen, närmare bestämt gud­fruktiga män­niskor som Noa och hans fa­milj, och därtill bekräftat av Guds eget vitt­nes­börd."[3]

De här påståendena gör mig riktigt ledsen och rent av arg! Det finns ingen seriös geolog eller vatteningenjör i hela världen som skulle kunna ta dessa lösa idéer som en trovärdig förkla­ring på jor­dens geologi, eftersom de helt enkelt saknar all förankring i det vi ser i verkligheten. Görans tre "event" utgör ingen som helst förklaring till de otroligt komplexa geologiska formationer som vi ser utöver jorden. Som verksam ingenjör inom området kan jag tryggt, med hedern i behåll, konsta­tera att det kan helt enkelt inte ha gått till på det sätt som Göran beskriver, hur du än tittar på förklaringen: kemiskt, tekniskt, hydrau­liskt eller geologiskt. Vittring av granit till miljontals kubik­kilo­meter fin­för­delat och sorterat sediment kan inte ha skett på mindre än ett år, hur mycket vatten som än forsade över den. Och om det ändå hade funnits naturliga, katastrofala processer som kunde pulverisera granit på det sättet, skulle de förstås samtidigt ha pulveriserat alla de miljardtals djur som vi idag kan hitta som fossil i de bildade sedimenten.

Inte heller många teologer i världen skulle hålla med om att Bibelns flodberättelse är en ögon­vitt­nes­skildring om hur jor­dens sedi­ment och övriga geologi bildades. Här spekulerar Göran vilt om hur jorden ”mås­te” ha bildats ur ett så kallat ”bibliskt” perspektiv. Men flodgeologin är ju fullständigt okänd för Bibelns författare. Jag tror Mose hade ett mycket viktigare budskap än att beskriva jordens geologiska formationer. Den här typen av utläggningar tycker jag ärligt talat är djupt respektlösa mot de bibliska författarna (se gärna avsnittet XXXX).

Påståen­det att den moderna geologin är ännu mer spekulativ än flod­geologin, och baseras på ”en mängd gissningar”, är förstås inte heller sant. Jag tycker tvärt om det är mycket sorgligt att en kristen person uttalar sig så. Det visar på en djup okunskap om mo­dern geologi. Göran jämför några svepande antaganden som ”mås­te ha påverkat jordens geologi i global skala”, med 200 års geo­logisk forsk­ning. Det är faktiskt en mycket grov föro­lämpning mot tusentals geo­loger som har lagt ner sin själ och hela sitt yrkesliv på att förstå varför jorden ser ut som den gör. Jag har som sagt varit verksam i omkring 30 år inom mark- och vatten­området, och jag kan konstatera att alla de lärdomar jag fick med mig från min geo­logiska och hydrauliska utbil­dning också har stämt med verkligheten. De bygger inte på ”giss­ningar”, utan på iakt­tagelser, fältstudier, samman­ställningar, experi­ment och uträknin­gar av tusentals geologer (varav många troende) un­der flera hundra år. Under mina studieår på civilingenjörsutbildningen hade vi till exempel en mycket lång vattenfylld ränna där vi själva kunde göra strömningsexperiment och se hur strömmande vatten beter sig. Utifrån den mo­derna geologin kan man ofta göra mycket träff­säkra förut­sägel­ser om hur det kommer se ut i marken på en plats, redan innan man ens börjar gräva. Flod­geologin skulle jag däremot inte ens kalla spekulativ, eftersom den påstår något som omöjligt kan ha inträffat. I mitt yrkesliv har den inte bidragit med en enda användbar insikt för mig – förutom att jag ännu mer har insett hur orea­listisk hela modellen är. Och eftersom ungjords­kreationismen behöver flod­geologin för att över huvud taget fungera, så är inte heller ung­jords­kreationismen något alter­nativ över huvud taget för mig. Jag tycker det är väldigt olyckligt när tro­en­de per­soner – varav många är fullständigt okun­niga om grund­läggande geologi – i den kristna trons namn fördömer en hel yr­kes­kårs arbete under mer än 200 år. Ty­värr händer det om och om igen. Flodgeologin gynnar inte den kristna tron, utan tvärt om riskerar den att hindra människor från att ta kristendomen på alvar.

Men Göran Schmidt gör ju bara några svepande antaganden i sin artikel. Kanske får man en bättre förklaring till flodgeologin om man vänder sig till mer insatta personer? Vi vänder oss till ett anförande av Tim Clarey, forskningschef på ungjordskreationistiska Institute for Creation Research (ICR) i USA. Han om någon borde ha en bra förklaring på modellen. Clarey berättar i en intervju:

"Det är en gradvis ökande översvämning. Den började ti­digt med att begrava marina djur, troligen i grunda hav, kanske genom att föra med sig en del vatten från de dju­pare oceanerna. Den begravde de som fanns vid konti­nen­ternas kanter först. Det är en väldigt liten översväm­ning jämfört med vad vi senare ser. Och sedan, allt efter­som vattnet steg högre […] kan man se andra djur och sedan kommer vi fram till landdjuren och börjar få en inblandning av dem tillsammans med de marina djuren, så man ser mer och mer vattentäckning ju längre man går. Så det vi egentligen ser är en stigande över­sväm­ning som pågick från dag ett till dag 150 innan den nåd­de sin kulmen. Och det är där vi idag kan se den maxi­mala täckningen av jordytan, klipporna finns fort­fa­ran­de kvar och de visar mer täckning än något annat skede av översvämningen […] Och där var stora mängder vat­ten som tidvis rörde sig snabbt och tidvis lite lång­sam­mare, och det liksom rörde sig fram och till­baka som tsunamivågor gör. De kommer in och drar sig tillbaka, och kommer in och drar sig tillbaka, så vi har de här ske­dena när vattnet verkligen avancerar över kon­ti­nen­terna. Men återigen, det tog ett tag medan det steg en liten bit till och en liten bit till och en liten bit till för varje gång. Men det fanns tillfällen när vattnet var lite lång­sammare och det var förmodligen då som vi fick av­sättningarna av leran."[4]

Nej, nej, nej, tyvärr… Det här går helt enkelt inte att tro på om man har sett en tsunami och vad den lämnar efter sig. Våg efter våg av tsunamier skulle ha skapat något helt annat än det vi kan observera i jordlagerföljden, se till exempel Figur 1 nedan.

Om vi tar den öländska ortoceratitkalkstenen som exempel är flodgeologins förutsägelse för det första att vi inte bor­de hitta några fossil över huvud taget i marken (eftersom de skulle ha pulveriserats av de enorma krafter som skulle krävas för att frigöra kvarts­korn från granit), och för det andra att om där ändå skulle finnas fossil, så borde de vara fullkomligt och katastrofalt blandade. Det borde finnas alla typer av djur i sedimenten, och alla typer av växter, frön och pollen. Det borde finnas mängder med både lig­gande och upprättstående trädstam­mar (”poly­strata” fossil) i kalk­ste­nen. Men det gör det inte. I den öländska kalkstenen finns inga träd­stam­mar eller landväxter alls.