Embedded Files
Ordningsföljden av fossil i jordlagren är extremt förutsägbar (se t ex avsnittet om Grand Canyon). I den äldsta sedimentära berggrunden, från den första hälften av prekambrium, finns det bara spår av mycket enkla bakterier utan cellkärna (så kallade prokaryoter). Man har hittat spår av ”mattor” av sådana bakterier i mycket gamla klipplager, och det är den enda livsformen man hittar under närmare två miljarder år. Men dessa organismer hade en mycket viktig uppgift. Precis som dagens växter kunde de genom fotosyntesen använda sig av energin i solljuset för att producera biomassa och syre. Långt innan några växter hade letat sig upp på land, under miljardtals år, fanns det enorma mängder av sådana bakterier i världshaven som försåg jordens ogästvänliga atmosfär med syre. Till en början var det mycket låga syrenivåer, men för runt 800 till 600 miljoner år sedan började syrehalten i atmosfären närma sig dagens nivåer. Syresättningen av atmosfären var en förutsättning för att mer komplext liv skulle kunna uppstå.[1] Syreproducerande prokaryoter finns förresten fortfarande – så kallade cyanobakterier, eller i dagligt tal ”blågröna alger” (men de är inga riktiga alger…).
För cirka 1,8 miljarder år sedan började de första eukaryoterna dyka upp. Eukaryoter har en mer avancerad celluppbyggnad än prokaryoter, med en cellkärna som omger kromosomerna och med vissa andra funktioner i cellen. Under mycket lång tid fanns det förutom prokaryoter bara encelliga eukaryoter, och de levde bara i världshaven. Men fram till idag har det utvecklats en enorm mångfald inom denna grupp. Eukaryoterna är en av de tre domäner som alla jordens organismer delas in i, och exempelvis alla växter, djur, svampar och alger tillhör denna domän.[2] Även vi människor har den mer komplexa celluppbyggnaden och är alltså eukaryoter, så vi kan vara tacksamma till dessa första encelliga varelser för att vi finns! Mot slutet av prekambrium, för cirka 630 miljoner år sedan, börjar vi se spår av flercelliga eukaryoter i fossilföljden, exempelvis några som var maskliknande, men de saknade fortfarande skelett eller skal.[3]
Efter denna extremt långsamma utveckling, som varade under nästan tre miljarder år, sker plötsligt en ”explosion” av liv – den så kallade kambriska explosionen. I vårt perspektiv är ”explosion” kanske en överdrift, eftersom det ändå handlar om en tidsperiod av 20-25 miljoner år, men i ett geologiskt perspektiv är det en ”rasande” hastighet. Under denna tidsperiod uppstod många nya kroppsformer, bland annat de första tvåsidiga djuren, bilateria. Tvåsidiga djur är sådana som har spegelvända vänster- och högersidor, så som vi människor har. Idag är mer än 98 % av alla levande djurarter tvåsidiga, så det här var ett oerhört viktigt steg i arternas utveckling.[4]
Och så här fortsätter det i den fossila lagerföljden. I lager från kambrium hittar vi en enorm mängd av trilobiter, svampdjur, koraller och brachiopoder (”armfotingar”), men fortfarande inga kaniner, sköldpaddor eller människor. Inga däggdjur över huvud taget och inga dinosaurier. Inga valar och inga delfiner. Alla påträffade fossil av sådana arter påträffas först i senare lager, och dessutom i den ordning som de har utvecklats och framträtt på jorden. Ingenting bryter den förväntade fossilföljden. Den amerikanska biologen Janet Kellog Ray skriver:
"…det spelar ingen roll var i världen de kambriska lagren exponeras, vi hittar ändå inga däggdjur, inga fåglar, inga dinosaurier, inga människor, inte ens fiskar eller amfibier. Även om de kambriska fossilen är mångskiftande, så är det uteslutande huvudlösa och benlösa primitiva versioner av marina varelser."[5]
I klippor som är ungefär 300 miljoner år gamla kan man hitta spåren av ytterligare ett stort steg i utvecklingen. Då dyker de första djuren upp som kan lägga ägg på land, och som därmed kan flytta upp på land helt och hållet. Tidigare hade de djur som började krypa upp på land ändå varit beroende av att lägga sina ägg i vatten, eftersom äggen saknade skal och riskerade att torka ut annars. De första djur som flyttar upp på land är reptiler, och där är de under en lång tid utan konkurrens. Men sedan följer en stor mängd landlevande dinosaurier och så småningom även de första fåglarna och de första flygande dinosaurierna. Men fortfarande inga människor och inga apor. Inga lejon, hästar, sengångare eller sköldpaddor, och i havet är det fortfarande inga sälar, inga delfiner och inga valar.
Till slut, för ”bara” cirka 200 miljoner år sedan, börjar de allra första däggdjursliknande varelserna dyka upp. I början är det däggdjur med många drag från reptiler, men efter hand är det mer och mer renodlade däggdjur vi ser i lagerföljden. Efter att dinosaurierna försvunnit från jorden för omkring 65 miljoner år sedan (vilket man tror berodde på ett asteroidnedslag) tar däggdjuren över fullständigt. Men fortfarande saknas de flesta moderna djuren, inklusive apor och människor – de dyker bara upp i de allra, allra ytligaste sedimentlagren. Allt detta stämmer också med de fylogenetiska träden – vi människor och våra släktingar har uppstått mycket sent i livets ofattbart långa historia.
Allt detta, och en stor mängd andra upptäckter inom alla naturvetenskapliga områden, har övertygat i princip hela forskarvärlden om att evolutionen och det naturliga urvalet är verkliga. I avdelningen Hur kan vi veta att livet har utvecklats? går jag igenom ytterligare några bevis för evolutionens verklighet.
Charles Darwin trodde att all evolution sker genom mycket små slumpvisa steg, där enstaka nya variationer ger individen en viss fördel. Men på senare år har man upptäckt att det finns mycket starkare drivkrafter för evolutionen än vad Darwin visste. Här nedan har jag fokuserat på några av dessa.
[1] och [2] Benton, Michael J.; Harper, David A.T.. Introduction to Paleobiology and the Fossil Record. Andra utgåvan. John Wiley & Sons Ltd, Oxford 2009 och 2020. Sid 223ff.
[3] Kellog Ray, Janet. Baby Dinosaurs on the Ark?: The Bible and Modern Science and the Trouble of Making It All Fit. Wm. B. Eerdmans Publishing Co., Grand Rapids, Michigan, 2021. Kindle Edition. Sid 101-104.
[4] Benton, Michael J.; Harper, David A.T.. Introduction to Paleobiology and the Fossil Record. Andra utgåvan. John Wiley & Sons Ltd, Oxford 2009 och 2020. Sid 298ff.
[5] Ray, Janet Kellogg. Baby Dinosaurs on the Ark?: The Bible and Modern Science and the Trouble of Making It All Fit. Wm. B. Eerdmans Publishing Co, Grand Rapids, Michigan, 2021. Kindle Edition. Sid 106. Översatt från engelskan av mig.
Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-20
Page updated
Google Sites
Report abuse