Påståenden om evolutions­troende

"Det är bara en bokstav som skiljer ateistisk och teistisk evolu­tion! I ateistisk evolution är utgångspunkten att det inte finns någon skapare inblandad i världens tillblivelse och inte heller i dess uppe­hål­lande. Allt har blivit till genom (o)lyckliga omständigheter. Det är ren (o)tur att vi och allting finns till. Det finns ingen annan mening än den du själv skapar – och den tar slut med dig efter några år, som bäst (eller sämst). […] Teistisk evolution omfattar allt vad ateistiska evolutionister tror på avse­ende världens uppkomst – plus att man tror att gud, en skapare av något slag, satte igång processen med värl­dens uppkomst och utveck­ling. Han tillät att slumpen gjorde vad den ’ville’ och den åstadkom vad vi ser. Gud stod vid sidan av och tittade på, eller vände skapelsen ryg­gen och gjorde något annat och väntade på vad som skulle hända – un­ge­fär. Idag gör han vad vi vill tro på, ungefär. Och det kan innebära förlåtelse för synder och ett gott slut för världen på något sätt. Han har bundit upp sig till att låta naturlagarna bestämma, de fick bli vad de ’ville’. Inga mirakler finns, dvs skeenden i strid med natur­lagar. Gud är med andra ord inte allsmäktig, utan alls inte mäktig."[2]

Den som har läst artiklarna om univer­sums finjustering (se t ex Fininställningen av universum och Fininställning för liv), om evolutions­kreationism (se t ex Vetenskapen och Första Moseboken) och om de star­ka drivkrafterna för både uni­ver­sums och livets utveckling, inser nog snabbt vilken felaktig bild som Erik Öster­lund målar upp av teistisk evolution. Han målar upp en nid­bild av sina mot­ståndare utan en enda källhänvisning, helt enkelt för att det inte finns någon evo­lutionstroende kreationist som har de åsik­ter han be­skriver (se rubriken "Ungjordskreationismens halmdockor" nedan). I texten ovan har jag kursi­verat några av på­ståen­dena, som jag kommenterar nedan:

• ”Han [Gud] tillät att slumpen gjorde vad den ’ville’ och den ås­tad­kom vad vi ser.” Nej, det är inte vad teistisk evolution säger. Den säger att Gud ställde in allt i minsta detalj redan vid uni­versums födelse, och visste precis att vi människor skulle befolka jorden. Tvärt emot vad artikeln påstår skulle jag säga att ingenting lämnades åt slumpen!

• ”Gud stod vid sidan av och tittade på, eller vände skapelsen ryg­gen och gjorde något annat och väntade på vad som skulle hända – ungefär.” Nej, Gud har aldrig vänt sin skapelse ryggen. Och han behöver inte ”stå vid sidan” och ”vänta” heller. Jag själv har en bild av en ofattbart mäktig Gud, som ser varje kubik­millimeter och varje sekund samtidigt av hela vårt ”block-universum” (se Hur kan Gud se framtiden?) i det­ta nu! Han följer aktivt våra liv och är beredd att leda och hjälpa oss och svara på våra böner varje sekund som går. Han glä­der sig med oss när vi är glada, och sörjer med oss när vi sörjer. Men uni­versum drivs och utvecklas av krafter som vi män­niskor kan utforska med vetenskap – det vi kallar för ”na­tur­liga” proces­ser. Det gör inte Gud mindre mäktig för mig.

• ”Han har bundit upp sig till att låta naturlagarna bestämma, de fick bli vad de ’ville’.” Nej, Gud är inte bunden av naturlagarna, och det är inte de som ytterst bestämmer vad som händer – det gör Gud, genom naturlagarna. De fick inte bli vad de ”ville”, utan de är inställda för Guds syften in i minsta detalj. Erik Österlunds påstående liknar förresten en kommentar av den brittiske fysikern och ateisten Stephen Hawking som skrev:

"Dessa lagar kanske eller kanske inte blev förord­nade av Gud, men han kan inte ingripa för att bryta mot lagarna, för i så fall skulle de inte vara lagar."[3]

• ”Inga mirakler finns, dvs skeenden i strid med naturlagar.” Jag vill inte gärna använda ordet ”lögn” – men det här är en noncha­lant osanning som Erik Österlund hade kunnat undvika om han hade brytt sig det minsta om att undersöka vad hans menings­mot­ståndare tror. Alla som tror på teistisk evolution tror också på mirakler – om inte annat så tror de att Jesus har uppstått från de döda. Vi har en mäktig Gud som har skapat natur­la­gar­na och som står över dem. De är lagar för oss, inte för honom.

• ”Gud är med andra ord inte allsmäktig, utan alls inte mäktig.” Har du som läser detta någonsin hört en evolutionstroende kristen påstå att Gud inte är mäktig? Eller tror du författaren som skriver på det här sättet någonsin har hört det? Det här är ett påhopp på andra troende utan någon som helst grund.

Så, när Österlund har målat upp den falska bilden av evolutionstroende kristna, är det dags för honom att bemöta motståndarnas ”åsikter” – som de alltså inte har… Österlund sam­man­fattar sina slutsatser:

"Teistisk evolutionism är tron att Gud lät slumpen göra job­bet, att Gud valde att bakbinda sig själv så att Han bara kunde handla ge­nom de naturlagar han själv skapat, och så långt som de senaste veten­skapliga rönen tillåter. Som kristna ska vi veta att människan var påtänkt och planerad, inte något som råkade bli. Hon var inget miss­tag från Guds sida. Han såg våra brister och tänkte ut en väg till räddning genom sin älskade Son redan in­nan värl­den fanns till."[4]

Jag tror ingen evolutionstroende kristen skulle säga att människan bara ”råkade bli”, eller rent av var ett ”misstag från Guds sida”. Jag tror in­gen skulle förneka räddningen genom Guds Son. Författaren bemöter åsikter som ingen utom han själv har tillskrivit ”teistisk evolution”. Det är ett sorgligt sätt att svartmåla andra troendes bild av Gud. De flesta evo­lutionstroende kristna som jag har stött på har en levande och varm tro på en mäktig och kärleksfull Gud – den allsmäktige Skapa­ren. De har också en varm och levande tro på hans Son. Alla som jag har träffat är också ödmjuka människor, som aldrig skulle måla upp en falsk bild av andra troende syskon så som många ledande ungjords­kreationister gör. Jag tycker osanningarna i Erik Österlunds artikel är extra allvarliga, eftersom den har rubriken "Teologisk kritik av teistisk evolution". Då kan man åtminstone önska att författaren bemöter de teologiska ståndpunkter som evolutionskreationister faktiskt har, och inte svartmålar dem med falska påståenden. Jag blir otroligt besviken på Föreningen Genesis arbetssätt. Vi kristna måste kunna förvänta oss ett bättre och ärligare beteende mot varandra än så.

Ett annat exempel på det här sättet att argumentera kommer från ett föredrag där Gö­ran Schmidt talar om skillnaden mellan teistiska evolutionister och ung­jordskreationister. Han berättar:

"Det som skiljer oss kanske från många teistiska evo­lutionister som menar att Gud skapade genom metoden evolution under miljoner och miljarder år, och som då hävdar att de första elva kapitlen i Bibeln handlar bara om myter och legender och vacker poesi. Vi förnekar inte att det finns poetiska inslag i de här texterna. Vi förnekar inte att det finns andra inslag än de rent his­toriska alltså. Allt bibelord har flera dimensioner. […] Men det vi vänder oss emot det är kristna teologer som hävdar att det inte finns någon historisk dimension i de här första kapitlen över huvud taget. Vi hävdar alltså inte att det är uteslutande historisk dimension, men vi hävdar alltså att det finns en historisk dimension med."[5]

Det här är i mina ögon inte bara en slarvig beskrivning av teistisk evo­lution, utan en helt missvisande beskrivning. Som vi har sett i exempelvis artiklarna under  Vetenskapen och Första Moseboken lägger många evolutionskreationister mycket stor vikt vid bibelberättelsernas historia och syfte. Ingen anser att det bara handlar om ”myter och le­gender och vacker poesi”. Men man är noga med att inte läsa in något i texterna som de inte är avsedda att förmedla. De är teologiska doku­ment skrivna utifrån sin samtids kunskap, litterära tradition och syn på historien. De är inte avsedda att förmedla modern naturvetenskap utan något mycket viktigare - en uppenbarelse om Gud och om människans möjlighet till försoning med honom.

"Ursprungsdikotomin"

Många problem har orsakats av det som ofta kallas för ursprungsdikotomin (eng. ”the ori­gins dichotomy”) – synen att man är tvungen att välja antingen kristen kreationism, eller ateistisk evolution. Den troende evolutionsbiologen och teologen Denis Lamoureux berättar:

"En dikotomi tvingar folk att välja det ena av två al­ter­nativ. De blir fullständigt förblindade från att se den stora bred­den av andra möjligheter. Varför kan det till exem­pel inte finnas en tredje möjlighet när det gäller vårt ur­sprung, där Kristen­do­mens Gud använde evolu­tionen som sin metod för att skapa hela kos­mos och alla växter och djur? […] Den [ursprungsdikotomin] har varit oer­hört destruktiv både innanför och utanför kyr­kan."[6]

Ordet dikotomi kommer av det grekiska uttrycket dichotomos, som be­tyder ”skuren i två delar”. Uttrycket kan användas i situationer där det inte finns några mellanlägen, utan bara antingen det ena alternativet eller det andra. En falsk dikotomi är då en situation som beskrivs med ett antingen-eller-scenario, men där det egentligen finns mellanlägen. Ursprungsdikotomin är ett tragiskt exempel på en falsk dikotomi. Denis Lamoureux skriver att ursprungsdikotomin har gjort att många veten­skapsmän tror att de måste lämna sin veten­skapliga upp­fatt­ning bakom sig om de ska bli troende. Och många kristna avfärdar modern veten­skap på grund av att de har vuxit upp med denna dikotomi.

Här i Sverige bidrar Föreningen Genesis starkt till att odla ursprungsdikotomin i vårt land, inte minst genom sin ordförande Göran Schmidt. Här följer ett par exempel på Schmidts syn på olik­tänkande:

"Skrämmande många duktiga och intelligenta människor inom fors­kar­världen – däribland även många så kallade ’kristna evolutio­nister’ - ställer sig bakom ett synsätt som berövar Skaparen Hans ära för sin ska­pelse, och re­ducerar Honom till en överflödig hypotes eller möj­ligen en utlösare av Urexplosionen. Listan är tragiskt lång över alla de sätt på vilka dessa människor manipulerar sanningen för att få den att stämma överens med den evo­lutionära världsbilden."[7]

"Kristnas accepterande av evolutionen som Guds ska­pel­se­metod leder oundvikligen till en inkonsekvent bibel­syn, människosyn och Guds­bild. […] Så vad 2000-talets kristenhet behöver är inte fler kom­pro­misser med mate­rialismens världsåskådning, utan i stället fler mo­diga och pålästa kristna som vågar ifråga­sätta dess ’sannin­gar’ och som är beredda att ta de svåra diskussionerna i kaffe­rummen och på perso­nal­festerna, och att betala det pris som det innebär att gå mot tanke­strömmen i ur­sprungs­frågan."[8]

Här ser vi tydligt detta antingen eller: Antingen så är man modig och på­läst och ifrågasätter evolutionen, eller så kompromissar man med mate­rialismens världsåskådning. Vi vet sedan tidigare att materialister inte tror att det finns någon Gud eller något gudomligt utanför det mate­riella över huvud taget. Att då skriva att kristna som accepterar evolutionen kom­pro­missar med materialismen är förstås en mycket hård anklagelse mot andra troende. Det är dessutom inte på något sätt sant. En kristen kan inte vara materialist, och en materialist kan inte vara kristen. Mate­ria­lism och kristendom är två olika världsåskådningar. Evolutionsläran är däremot inte en världsåskådning, utan en vetenskaplig ursprungs­teori. Det är sant att den har mycket starkt stöd i ateistiska och materia­listiska kret­sar, och att den ibland används som en ”ursäkt” för att inte behöva tro på en Gud. Men det finns också ett mycket stort antal kristna, varav många kristna vetenskapsmän, som accepterar evolutionen.

Om man kräver att en kristen ska förneka modern vetenskap be­kräf­tar man bara ett av ateismens huvudargument mot religionen: att reli­giösa människor är vetenskaps­förnekare och att religion och vetenskap är oförenliga. Det skulle i så fall vara betydligt mer ödmjukt att säga att ”jag tror att jorden och alla varelser på den skapades på sex dagar, men det finns även många kristna som accepterar evolutionen”. Då har man i alla fall inte un­der­känt miljontals kristna människors tro. Men Före­nin­gen Genesis gör tvärt om – och svartmålar menings­mot­stån­darna på gröv­sta möjliga sätt.