"Eko­logisk zon­indel­ning"

Men en av Prices tidigare elever, den kanadensiske sjundedagsadventisten Harold W. Clark, kunde genom att bara tillbringa en sommar på oljefälten i Texas och Okla­homa, kon­statera att Prices påståenden i The New Geology inte stämde med verk­ligheten[3]. Men fältarbete var något som Price aldrig hade ägnat sig åt.

Det var inte konstigt att Price blev rasande när Clark ifråga­satte hans viktigaste lag. Men Clark hade blivit inbjuden till oljefälten där man borrade efter olja, för att med egna ögon se att den etablerade geologiska tidsskalan verk­ligen stämde. Fossilen följde alltid ett förutsägbart mönster från enkla, förhistoriska djurarter till mer och mer komplext liv ju närmare vår tid sedimenten var avsatta. Man kunde till och med förutse var det fanns störst chans att hitta olja med hjälp av den skalan. Clark var chockad. Hur kunde den förutsägbara geologiska ordningen förlikas med en världsomspännande översvämningskatastrof? Man skulle be­höva hitta en förklaring på det. Clark insåg att olika djur ofta lever i olika höjdzoner, från de djur som lever i havet, via de djur som lever på slätterna, till de djur som lever i bergen. Så allt eftersom vattnet steg i samband med en översvämning, borde det nå fram till olika livsmiljöer och begrava dem i ordning. Clark ansåg att detta skulle kunna förklara den perfekta ordningen av fossil i den geologiska tidsskalan, och kal­lade sin teori för ”ekologisk zonin­delning” (”ecological zonation” på en­gel­ska).[4] Ekologisk zonindelning är fortfarande en väsentlig del av ungjordskreationismens förklaring av den geologiska tidsskalan[5].

Göran Schmit är inne på samma spår i den text som jag citerade i artikeln "Flodgeologi":

”Marina bottenlevande orga­nismer skulle naturligtvis återfinnas redan i de djupaste fossil­förande berg­la­gren och människor och fåglar ge­ne­rellt i de ytligare.”[6]

Adventistpastorn Vesa Annala beskriver fenomenet ekologisk zon­in­delning i boken I början skapade Gud. Annala skriver:

"Floden varade lite över ett år. När vi läser berättelsen för­står vi att vattnet steg stegvis tills det täckte hela jorden. Utifrån denna grundläggande aspekt kan vi dra den slutsatsen att livsformer som levde i och nära havet och andra vattendrag begravdes först. Därefter organis­mer som levde i strandnära miljöer och till slut organis­mer som levde på högland. […] Syndafloden var en kolossal katastrof. Det mesta av vattnet kom underifrån, åtföljt med kraftiga vulkanutbrott och kolos­sala tsu­na­mi­vågor som sköljde över kontinenten (jorden bestod då av en enda superkontinent). En hel del djur från olika zo­ner blandades och begravdes i samma avlagringar (nå­got som vi kan observera i dag)."[7]

Som vanligt ser jag flera problem med denna typ av utläggningar. Dels lägger författaren in händelser och begrepp i berättelsen som abso­lut inte finns med i den bibliska texten, som

• i vilken ordning organismer begravdes,

• vulkanutbrott,

• kolossala tsunamivågor,

• en enda superkontinent,

• djur från olika zoner blandades.

Dels stämmer den ”vetenskapliga” förklaringen över huvud taget inte med verkligheten. Vi kan inte se den typen av zonindelning i fossil­följden, att den skulle gå konsekvent från havet till strandnära miljöer och till höglandet (se gärna exempelvis avsnittet om Grand Canyon). I de sedimentära jordlagren utöver jorden finns omväxlande vattenlevande djur, landdjur och fåglar. Den första fågeln har till exempel hittats i ett lager som är omkring 150 miljoner år gammalt[8]. Många vattenlevande djur och landdjur har hittats i lager som är yngre än så. Det är inte heller nutida, moderna bottenlevande varelser man hittar i de djupare lagren. De första fossil man hittar är stromatoliter – rester av enkla cyano­bak­terier. Därefter enkla varelser som svampdjur, armfotingar och tidiga trilobiter. Så fortsätter det med mer avancerade trilobiter, ko­ral­ler, be­pans­rade fiskar med mera. Be­pansrade fiskar (”pansarhajar”) är för­resten en familj av fiskar med mer än 300 kända arter[9] i fossilföljden. De försvinner helt i senare berg­lager, och är alltså sedan mycket länge utdöda. Även många andra forntida djur dyker upp i sedimentära lager av en viss ålder, för att försvinna helt igen i senare lager. Ett känt exem­pel på detta är trilo­biterna. Man har påträffat mer än 17 000 arter av trilobiter och deras när­maste släktingar, och de levde under en tidsperiod på mer än 300 miljoner år[10]. Men alla arter är idag utdöda.

Ytterligare en grupp djur som dyker upp och sedan i princip försvinner är nautiloiderna – ett slags forntida bläck­fiskar vars fossil har påträffats i sedimentära bergarter från om­kring 500 miljoner år tillbaka i tiden och framåt. Man känner till i storleks­ord­ningen 2 500 arter från fossilföljden, men bara 3-6 arter har överlevt fram till idag[11]. De orto­ceratiter som har påträffats i bland annat Kinne­kulle och på Öland är en ordning av nautiloider. Orto­ceratiter påträffas bara under tids­perioderna ordovicium till perm för cirka 458-300 mil­joner år se­dan[12].

Genom flodgeologin försöker ungjordskreationisterna pressa in i stort sett alla de naturkrafter som har påverkat jordskorpan i en tidsperiod av mindre än ett år. Det är våldsamma tsunamis som far fram över berggrunden och hamrar loss grus, sand, silt och lera, samtidigt som den bevarar och sorterar biljontals fossil och sorterar dem i perfekt ordning, från enkla, förhistoriska arter som nu är utdöda, till moderna arter med komplex sammansättning. Det är förstås en helt omöjlig kombination, eftersom de våldsamma krafter som skulle krävas för att erodera berggrunden snabbt (en eller flera tsunamis räcker förstås inte till för det), också skulle pulvrisera alla djuren till oigenkännlighet.

Det här förstår alla som har gått en grundkurs i geologi, eller som har sett spåren av en tsunami. Det är därför de inte tror på flodgeologin och ungjords­kreatio­nismen, och inte för att de har blivit "lurade" att tro på en gammal jord och på evolution.

I Ett experiment för att bevisa flodgeologin beskriver jag ett enkelt experiment som skulle kunna visa om sorteringen av fossil kan ha gått till så som den förklaras av "ekologiska zonindelning".

[1] McCready Price, George. The New Geology. Mountain View, CA. Pacific Press Publishing Association, 1923. Sid 637–638

[2] Ibid. Sid 637.

[3] och [4] Hayward, James L.. Uppslagsordet ”Clark, Harold Willard (1891–1986)”. Encyclopedia of Seventh-Day Adventists, 2020. Läst november 2021. https://encyclopedia.adventist.org/article?id=2950

[5] Snelling, Andrew A.. ”Doesn’t the Order of Fossils in the Rock Record Favor Long Ages?”. Answers in Genesis, september 2010. Läst november 2021. https://answersingenesis.org/fossils/fossil-record/doesnt-order-of-fossils-in-rock-favor-long-ages/

[6] Schmidt, Göran. ”Tre bibliska nycklar till förståelsen av jordens geologi”. Genesis, februari 2020. Läst juli 2021. https://genesis.nu/i/artiklar/tre-bibliska-nycklar-till-forstaelsen-av-jordens-geologi/

[7] Annala, Aila; Annala, Vesa; Schmidt, Göran; Gärdeborn, Anders m fl. I början skapade Gud : en antologi om den kristna skapelsetron. Kapitel 10 Människan – Skapelsens krona av Vesa Annala. Sjöbergs Förlag AB, Örebro 2019.

[8] ”Archaeopteryx: An Early Bird”. UC Museum of Paleontology, april 1993. Läst december 2023. https://ucmp.berkeley.edu/diapsids/birds/archaeopteryx.html

[9] Wikipedia, ”List of placoderm genera”. Senast ändrad oktober 2023. Läst december 2023. https://en.m.wikipedia.org/wiki/List_of_placoderm_genera

[10] Benton, Michael J.; Harper, David A. T.. Introduction to Paleobiology and the Fossil Record. Second Edition. John Wiley & Sons Ltd, Oxford 2020. Sid 416 och 421.

[11] Bridges, Carey. ”Nautiloids - PUB2918. Geological Survey Program fact sheet”. Missouri Geological Survey, oktober 2020. Läst december 2023. https://dnr.mo.gov/print/document-search/pub2918

[12] Kazlev, M. Alan. ”Orthocerida (= Michelinocerida)”. Paleos, september 2002. Läst december 2023. http://www.palaeos.com/Invertebrates/Molluscs/Cyrtosoma/Neocephalopoda/Orthocerida.html

Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-02-06