Gud i vetenskapen

Man kan se ett mystiskt spår i allt som vetenskapen studerar, från kosmologisk nivå till kvantnivå, från stjärnor och galaxer till mänskligt DNA: att allt i universum verkar vara oändligt fininställt för att göra biologiskt och kanske till och med mänskligt liv möjligt. Universums finjustering är en vetenskaplig upptäckt (även om enstaka vetenskapsmän har försökt förklara bort fenomenet), men de slutsatser vi drar av upptäckten beror helt och hållet på vilken världsbild vi har. Jag skulle vilja sammanfatta några av de fenomen som kan tyda på en gud på detta sätt:

De flesta vetenskapsmän är överens om att vårt universum fick en perfekt start, se Ofantlig precision. Vårt universum fick sin början ur en punkt med ren energi, så välorganiserat som det är möjligt för något att vara – helt utan oordning, lika instabilt som att få en penna att balansera på sin spets i fjorton miljarder år. Denna explosion av ren energi övergick i en perfekt vätska och vidare till ett plasma som strålade som en sol, och vi kan fortfarande se spåren av den strålningen fjorton miljarder år senare. Fluktuationerna i detta tidiga universum gjorde att galaxer, stjärnor och planeter senare kunde bildas. Vilken fantastisk start vårt universum fick!

Vetenskapsjournalisten Ulrika Engström har skrivit:

"Allt började med en ursmäll – big bang. Från ingenting fanns plötsligt allting. Exakt hur det gick till finns det ingen förklaring till, men på något sätt har det uppstått en enorm koncentration av ren energi. Enligt fysikens standardmodell kan sen energin omvandlas till materia..."[1]

Det är den perfekta ordningen vid universums början, den som nu gradvis övergår i mer och mer oordning, som gör att tiden går framåt för oss. För någon som står utanför rumtiden står dock tiden stilla. För en sådan person/varelse skulle hela universum i alla tider kunna ses som ett ”block” (blockuniversum) eller som en ”limpa” (”rumtidslimpan”).
Vårt universum är inte lokalt, se Hur kan Gud finnas överallt?. Partiklar kan till exempel bli sammanflätade med varandra på flera ljusårs avstånd, och ögonblickligen förändra sitt spinn om den andra partikeln också gör det. Ickelokaliteten gör också att elementarpartiklar kan råka ”hoppa över” i en annan atoms kärna, vilket är en grundförutsättning för att vår sol över huvud taget ska avge ljus och värme till oss.
De flesta vetenskapsmän är överens om att vårt universum måste vara osannolikt fininställt för att liv skulle kunna uppstå. Det handlar om drygt 30 parametrar, varav några är fininställda ner till mer än hundra decimaler. Det inbördes förhållandet mellan vissa av parametrarna kan ”prickas in” i en ruta som är ett par kvadratcentimeter stor, på ett ”papper” som sträcker sig flera ljusår i alla riktningar (se Elektroner och kvarkar).
Sannolikheten att vårt universum skulle födas i ett läge där termodynamikens andra lag gäller, är i storleksordningen:

...vilket är ett o f a t t b a r t litet tal. Och jag menar det verkligen, jag kan inte nog understryka hur litet det talet är. Det går helt enkelt inte för oss människor att förstå hur vansinnigt liten den sannolikheten är.

Inga av de grundläggande byggstenarna – elementarpartiklarna – i vårt universum är egentligen punktlika partiklar. De är i stället ”krusningar”, eller ”knippen av energi”, i ett antal grundläggande kvantfält som genomsyrar hela universum (kanske gör jag en separat artikel om detta i framtiden). Den brittiske fysikern David Tong berättar:

"Alla elektroner som existerar i din kropp är vågor i samma underliggande fält, och vi är alla ihopkopplade med varandra. Precis som alla vågor på en ocean hör till samma underliggande hav, är elektronerna i din kropp krusningar i samma fält som elektronerna i min kropp."[2]

Dessutom rör sig varje sådan liten beståndsdel i oss med nästintill ljusets hastighet, och de förändras hela tiden mellan olika inre tillstånd som en långsamt flytande flod!

Dessa krusningar har inget bestämt läge förrän man ”observerar” dem, det vill säga när de interagerar med den makroskopiska (”stora”) världen. På så sätt är universum i grunden ”obestämt”. Ingen skulle kunna förutsäga vad som kommer att hända bara genom att känna till alla partiklars lägen, riktning och hastighet, och räkna framåt från det.
Ett särskilt fält, ”higgsfältet”, delar upp den makalösa ordningen, symmetrin, som rådde de första bråkdelarna av en sekund efter Big Bang, i användbara krafter för vårt universum. Utan higgsfältet skulle inga galaxer, solsystem, planeter, växter, djur eller människor finnas.
Vi har sett att vissa forskare tror att det kan finnas ofattbart många parallella universum. Den amerikanske fysikern Sean Carrol förklarar att man inte behöver tänka att dessa världar ”befinner” sig någonstans, de bara existerar samtidigt:

"Grenarna ’befinner sig’ inte någonstans. Om du håller fast vid att tänka dig att saker befinner sig någonstans i rymden, kan det verka naturligt att fråga var de andra världarna finns. Men det finns ingen ’plats’ där de andra grenarna gömmer sig; de bara existerar samtidigt, precis som vår egen, effektivt hindrade från kontakt med vår gren."[3]

Fysikern Max Tegmark berättar att inflationen ("multiversums expansion") ”kan utgå från något som är mindre än en atom och skapa en oändlig rymd inuti det som innehåller oändligt många galaxer utan att det påverkar rymden utanför.”[4] Någon som befinner sig inuti den oändliga bubblan kan uppleva rymden som oändlig, medan någon som betraktar den utifrån fortfarande kan uppleva den som mindre än en atom. Allt detta har med rumtidens krökning att göra. Einsteins relativitetsteori öppnar för att rymden kan bli utsträckt och skapa nya volymer ur ingenting, utan att den volymen tas från något annat.
Alla celler i allt liv lagrar sina arvsanlag i form av DNA. Alla celler i allt liv använder sig av RNA som mellanform för att skapa proteiner. Många av de små ”maskiner” som sköter om all tillverkning, kopiering och transport i cellen utgörs av så kallade ”motorproteiner” eller ”molekylmotorer”. Dessa funktioner är gemensamma för allt liv, och måste ha utvecklats mycket tidigt i livets historia. Livets uppkomst är en extremt osannolik händelse, eftersom så många olika funktioner måste vara på plats för att livet ska fungera. Ändå hände det.
Allt liv har utvecklats från de första primitiva celler som uppkom för cirka 3,5-3,7 miljarder år sedan. Själva stommen i DNA-strängen har inte ändrats sedan dess. Däremot är de informationsbärande basparen öppna för mutationer – åtminstone de som inte är livsviktiga för cellen. Den viktigaste informationen lagras extra säkert. I Den universella gåtan citerade jag Eugene Koonin och Artem Novozhilov som skrev: ”Denna universella utbredning av den genetiska koden och dess uppenbart icke-slumpmässiga struktur ropar på en förklaring…”[5]
Det har visat sig att det finns många starka drivkrafter bakom livets utveckling. Den amerikanske geologen Gregg Davidsson har till exempel skrivit:

"Livets inbyggda (Gudagivna) benägenhet att anpassa sig är långt mycket större än vad man en gång föreställde sig. Det växande antalet fossila fynd avslöjar ett konsekvent och återkommande mönster av anpassningar som inte bara framträder i en enda population, utan i en mängd besläktade populationer under ett begränsat tidsintervall."[6]

Att vårt universum är så extremt välanpassat för komplext, biologiskt liv har fått en del vetenskapsmän att uttrycka sig som att universum visste att vi skulle komma. George Ellis har till exempel sagt att ”den fulla kunskapen om biologin verkar vara inskriven i fysikens lagar”.[7] Och Freeman Dyson skrev en gång: ”Ju mer jag undersöker universum och detaljerna i dess arkitektur, desto fler bevis hittar jag för att universum i någon mån måste ha vetat att vi skulle komma.”[8]

Man kan se all fininställning och alla fantastiska fenomen i universum på i huvudsak två olika sätt. Dem tänkte jag behandla i nästa artikel, Två världsbilder.

Upp

[1] Engström, Ulrika. ”Svenskt experiment kan ge svar på vad som hände vid big bang”. SVT Nyheter Vetenskap, december 2021. Läst december 2021. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/neutriner-kan-ge-oss-svaret-pa-vad-som-hande-vid-big-bang

[2] Tong, David. ”Quantum Fields: The Real Building Blocks of the Universe”. The Royal Institution, YouTube februari 2017. Sett december 2021. Översatt från engelskan av mig. https://www.youtube.com/watch?v=zNVQfWC_evg&t=1169s

[3] Carroll, Sean. Something Deeply Hidden. Penguin Publishing Group, 2019. Kindle Edition. Sid 120. Översatt från engelskan av mig. Sid 172.

[4] Tegmark, Max. Vårt matematiska universum – Mitt sökande efter den yttersta verkligheten. Volante, Stockholm 2014. Sid 149.

[5] Koonin, Eugene V., Novozhilov, Artem S.. ”Origin and evolution of the genetic code: the universal enigma”. IUBMB Life, 2009. doi: 10.1002/iub.146. Översatt från engelskan av mig. Kursivering av mig.

[6] Davidson, Gregg. Friend of Science, Friend of Faith: Listening to God in His Works and Word. Kregel Academic & Professional, Grand Rapids, Michigan 2019. Kindle Edition. Sid 167-168. Översatt från engelskan av mig.

[7] Kuhn, Robert Lawrence. ”What's Fine-Tuning in Physics?” Closer to truth, episode 1903, mars 2020. Sett mars 2022. George Ellis från ca 21:30. Översatt från engelskan av mig. https://www.youtube.com/watch?v=UizIrcdSuuo

[8] Dyson, Freeman. Disturbing the Universe. Harper & Row, New York 1979. Sid 250. Citerad i Joas, Hans; Wiegandt, Klaus. Secularization and the World Religions. Engelsk översättning av Alex Skinner. Liverpool University Press, 2009. Översatt från engelskan av mig.

Page updated

Google Sites

Report abuse