En dockparad av halm

Bedrägliga argument

Den 9 januari 2026 hade jag en debattartikel införd i den kristna dagstidningen Dagen. Debattredaktionen hade gett den titeln ”Vi kristna behöver inte ställa Guds design och evolutionen mot varandra” (jag själv föreslog den något mindre provocerande titeln ”Vi kristna behöver inte vara rädda för vetenskapen”). I artikeln lyfte jag fram att mycket i den moderna vetenskapen pekar på avsikt, mål och mening med skapelsen, och att vi kristna inte bör förkasta evolutionen som vetenskapligt fenomen.

Jag fick flera glada tillrop efter artikeln (tack för det, alla!) – men den väckte också motstånd förstås. Jag blev inte särskilt förvånad av ungjordskreationisten Göran Schmidts, ordföranden i Föreningen Genesis, snabba replik[1] på min artikel. Det är ju Göran som jämför oss som accepterar evolutionen med självaste ormen i paradiset, när den säger ”Skulle då Gud ha sagt?”[2] Och i andra sammanhang kallar han vår tro för ”en Trojansk häst i församlingarna”[3] och mycket annat. I mina ögon är det inte ett värdigt debattklimat i en viktig kristen fråga, men det är den verklighet vi som tror annorlunda än Föreningen Genesis får finna oss i.

I sin replik till mig använde sig Göran av en debattmetod som på engelska kallas för ”straw men”, på svenska ”halmdockor" eller "halmgubbar” (jag beskriver den även i Påståenden om evolutionstroende). Den går ut på att man bygger upp en ”bild” av sina motståndare, genom att man tillskriver dem åsikter som de inte har. Sedan bemöter man de åsikterna i stället för de verkliga. På så sätt är det lätt att vinna teologiska poänger. Metoden är vanlig när man inte har starka, egna argument för sin sak.

Retorikexperten Barbro Fällman berättar:

"Uttrycket syftar på en argumentationsteknik som går ut på att förvränga motståndarens argument och sedan angripa dessa förvrängda argument i stället för de ursprungliga argumenten. Bedrägliga argument och argumentationsfel kallas inom retoriken för fallasier [...] Att argumentera med fallasier kallas eristik, efter Eris som är osämjans gudinna inom grekisk mytologi. Retorik är konsten att använda rätt argument vid rätt tillfälle och eristik är motsatsen: att använda argument för att förvilla dig och som bara stödjer min egen synpunkt."[4]

Hela min artikel gick ut på detta: ”Vi kristna bör inte ställa Guds design och modern vetenskap mot varandra – vetenskapen håller på att upptäcka så mycket som tyder på design, mål och mening!” Men Göran skrev i stället att enligt mig ”är det, i strid med Romarbrevet 1:20, omöjligt att påvisa design i naturen eftersom evolutionens gud är förklädd som naturens egna processer.” Alltså precis tvärt emot vad jag skrev.

Göran skrev också att jag accepterar evolutionen "för att få världens respekt" – medan jag i artikeln egentligen berättade att jag accepterar evolutionen för att jag sett dess verklighet. Han antydde också bland annat att jag inte tror på mirakler eller på Bibeln, vilket jag förstås gör.

Halmgubbar är själva basen i Föreningen Genesis retorik (eller rättare sagt eristik), vilket är förödande för en konstruktiv debatt. Hur ska man kunna resonera med någon som inte håller sig till sanningen? Se även Föreningen Genesis - Där aprilskämt blir vetenskap, där det om möjligt blir ännu värre.

För den som är någorlunda insatt i hydraulik och jordens geologi är Görans förklaring på den öländska kalkstenen förstås ingenting som liknar naturvetenskap, vilket också Lars Hjälmberg kunnigt påpekade i sin replik.[5] När det gäller frågan om en översvämning under ett års tid skulle kunna sortera fossilen i den ordning som de uppträder i marken, hänvisar jag till exempel till artiklarna ”Ekologisk zonindelning” och Ett experiment för att bevisa flodgeologin här på webbplatsen. För att tro som Göran skulle jag behöva förneka allt jag sett under ett 30-årigt yrkesliv. Som tur är behöver jag inte det – tack och lov vill Jesus att jag ska älska Gud med mitt förstånd! Gud vill inte att vi ska ställa tron på honom mot mänsklig kunskap. Som jag skrev i min artikel i Dagen kan kunskapen tvärtom ge stöd till tron.

Att göra gemensam sak med världens mest kända ateist

Inte heller Krister Renard kunde låta bli att i sin replik[6] tilldela mig åsikter som jag inte har. Hans avslutning var ett kraftfullt försvar för att den kristna tron är sann. Men – det håller jag ju med om!

Krister uttryckte också en oro som jag tror många kristna delar, och som måste tas på allvar. Hur kan vi förlika evolutionen med en god Gud och evangeliernas Jesus? Det är en fråga vi alla brottas med. Men man kan till att börja med se livets utveckling i ett annat ljus än den person som Krister hänvisar till: den ivrige gudsförnekaren Richard Dawkins, som ser evolutionen som ett enda långt lidande, kvidande och dödande. Att Dawkins har den inställningen betyder inte att vi kristna behöver svälja den med hull och hår. Utvecklingen har förstås inte bara varit lidande och död. De arter som har överlevt och klarat sig bäst är ofta de som har samverkat väl med andra arter.  Biljontals individer har fått chansen att leva ett rikt och meningsfyllt liv på jorden. Biologen Denis Alexander skriver:

"Under mer än 99 % av vår planets historia har människorna inte varit på plats för att uppskatta dess skönhet, storslagenhet och biologiska mångfald, men Gud har varit det.”[7] 

Se gärna också Adam och världens lidande.

Tänk om Krister, Göran och övriga i stället hade kunnat glädja sig med oss som har sett evolutionens verklighet, och ändå kunnat bevara tron. Det är tyvärr långt ifrån självklart idag. (För den som undrar hur det kan gå till vill jag rekommendera avdelningen Vetenskapen och Första Moseboken.)

Men istället vill de till varje pris tala om för oss att vi inte kan tro så som vi gör. Som tur är säger Jesus något annat.