Bildkälla: Zeus Tempel, Aten. Wikimedia commons, Creative Commons Zero, Public Domain Dedication.
Även om vetenskapen varken bevisar eller motbevisar Guds existens, säger den oss ändå något om Gud – eller rättare sagt vilket slags gud vi kan förvänta oss, om det nu finns en gud. Eftersom vi idag kan förklara himmel, jord och himlakroppar på ”naturlig” väg är det uppenbart varför (nästan) ingen idag tillber exempelvis den babyloniska solguden Shamash, den egyptiska sol- och luftguden Amon Ra eller den grekiska åskguden Zeus. Dessa ”gudar” har inte kunnat motstå tidens tand. De är kopplade till fenomen i vår värld som vi idag vet är naturliga. Men med den hebreiske guden, Abrahams Gud, är det annorlunda. För närmare 4 000 år sedan, i en tid när människor tillbad solen, månen, stjärnorna och himlavalvet i skyn, och träd och stenar på jorden, kom ett litet, oansenligt nomadfolk och sa: ”Det där är inga gudar! Allt som vi kan se omkring oss är skapat av någon som själv står utanför skapelsen. Det är skapat av någon som står utanför tid och rum. Det är han som förtjänar vår vördnad och tillbedjan.”
Richard Dawkins berättar följande i The God delusion:
"Jag har upptäckt en roande strategi när någon frågar om jag är ateist. Då påpekar jag för frågeställaren att denne också är ateist när det gäller Zeus, Apollo, Amon Ra, Mithras, Baal, Thor, Wotan, Guldkalven och det Flygande Spagettimonstret. Jag har bara utökat min lista med ytterligare en gud. Vi alla förbehåller oss rätten att vara extremt skeptiska, ända till otrons gräns – och när det gäller enhörningar, tandféer samt grekernas, romarnas, egyptiernas och vikingarnas gudar behöver man (numera) inte göra någon stor sak av det. När det gäller Abrahams Gud däremot blir det en stor sak, för en betydande andel av de människor som vi delar planeten med har en stark tro på hans existens. […] Det betydelsefulla är inte om man kan bevisa att Gud inte finns (det kan man inte), utan om hans existens är sannolik. Det är en annan fråga."[1]
Richard Dawkins har svårt att förstå hur så många människor kan tro på Bibelns Gud, när de inte tror på Zeus, Amon Ra, Thor eller det Flygande Spagettimonstret (det Flygande Spagettimonstret skapades 2005 av amerikanen Bobby Henderson för att illustrera hans kritik av Intelligent Design-rörelsen[2]). Som vi nyss har sett är förstås en viktig anledning till att vi inte tror på dessa andra gudar, att de ansågs vara en del av skapelsen eller ett naturfenomen – till exempel solen, månen, stjärnorna eller åskan. Med allt vi vet om naturen idag är det inte många som kan se dem som verkliga gudar. Vi vet idag att solen inte är någon gud. Vi förstår att om det finns en gud måste han eller hon stå utanför det ”naturliga”.
Om jag ska tro på en gud så ska det vara en gud som passar ihop med dagens vetenskap – jag måste kunna tro på honom eller henne även med mitt förstånd. Hebréernas Gud står utanför skapelsen, och det är något som fungerar även med modern vetenskap. Vissa av Bibelns berättelser, bland annat skapelseberättelsen, skrevs till viss del mot just tron att skapelsen är övernaturlig och består av gudomliga varelser. De Bibliska religionerna (judendom och kristendom) avpersonifierade vårt fysiska universum och gjorde det till en naturlig värld. Universum är i stället välordnat och lagstyrt. På så sätt banade dessa religioner vägen för vetenskapens framväxt. Den kristne apologeten Minucius Felix skrev omkring år 200:
"När man går in i ett hem och ser att allting där är välskött, prydligt och dekorativt, så förstår man att där finns en ägare som är ansvarig för hemmet, och att han själv är överordnad dessa goda föremål. På samma sätt är det när man ser försyn, ordning och himlens och jordens lagar i den här världens hemmiljö. Då kan man förstå att det finns en Herre och en upphovsman till universum, vackrare än själva stjärnorna och de olika delarna av världsalltet."[3]
Detta är ett exempel på att den kristna tron inte bara är en ”blind övertygelse” (”blind faith” på engelska) om något som man inte har bevis för. Tvärt om hittar många kristna stöd för sin tro i naturen och i vetenskapen.
Bibeln beskriver en Gud som står utanför både den materiella världen och tiden. I Apostlagärningarna berättar aposteln Paulus: ”Gud som har skapat världen och allt den rymmer, han som är herre över himmel och jord, bor inte i tempel som är byggda av människohand.”[4] Judas brev har en av de tydligaste beskrivningarna om att Gud står utanför all tid. Judas skriver om Gud att ”hans är härligheten, storheten, styrkan och makten, före all tids början, nu och i all evighet, amen.”[5]
Den kursiverade texten ovan kan ordagrant översättas ”före hela tidsåldern och nu och i alla tidsåldrarna”. Begreppet "tidsålder" är det grekiska ordet aiōnos (αἰῶνος)[6], som kan jämföras med det svenska ordet ”eon” som i ”eoner av tid”. Kontentan är alltså att Gud har funnits före all tids början – före själva tidsåldern! Det är rimligt att anta, precis som Augustinus gjorde redan på 400-talet efter Kristus och som vetenskapen idag också stöder, att själva tiden föddes vid universums födelse. Men Gud fanns före all tids början, och kommer att finnas i evighet. Visst är det en mäktig bild av Gud? En sådan Gud skulle jag kunna tro på!
Detta att Gud står utanför tid och rum besvarar också en vanlig invändning mot att det skulle kunna vara en gud som skapade världen: ”Om nu människan är skapelsens yttersta mål och syfte – varför tog Gud så lång tid på sig att skapa människan? Varför behöver universum vara så stort och så gammalt? Varför är vi bara en liten prick i ett litet solsystem 27 000 ljusår från galaxens centrum, i en av miljardtals galaxer?” Svaret är att för Gud är universum varken stort eller gammalt. Vi är aldrig långt borta från honom – varken i rummet eller i tiden.
Vetenskapligt sett är stillastående tid inget problem – det finns till och med partiklar i vårt eget universum som inte upplever någon tid alls. Nobelpristagaren Roger Penrose berättar att detta till exempel gäller för fotoner, som inte har någon massa. Han skriver:
"Detta är relaterat till det faktum att i relativitetsteorin upplever partiklar utan massa inte tidens gång. Vi skulle till och med kunna säga att för partiklar utan massa så ’är evigheten ingen stor grej’.”[7]
Den hebreiske Guden har alltså stått emot ”tidens tand” – till skillnad från Zeus, Amon Ra eller Thor. Men det finns fler – och viktigare – skäl som avgör vilken gud man tror på, och jag ska återkomma till det i artikeln Finns Gud?. Det måste till exempel vara en gud som kan möta det behov av andlighet som jag tror finns i många människors inre. Biologen Francis S. Collins har skrivit:
"Enligt min mening finns det ingen konflikt mellan att vara en noggrann vetenskapsman och att vara en person som tror på en Gud som på ett personligt sätt bryr sig om var och en av oss. Naturvetenskapens område är att undersöka naturen. Guds område är den andliga världen, en sfär som inte går att undersöka med naturvetenskapens verktyg och språk. Det måste undersökas med hjärtat, förståndet och själen..."[8]
Sökandet efter Gud kan definitivt börja i den materiella världen, till exempel genom upptäckten av den ofattbara fininställningen av universum. Men det är inte där vi hittar Gud. Vi måste fortsätta vårt sökande förbi det materiella och in i den andliga verkligheten. Och eftersom materialismen bestämt förnekar att det finns någon andlig verklighet tar materialistens sökande slut där. Man når aldrig fram till Gud. Precis som den amerikanske fysikern Victor Stenger måste man i så fall konstatera att ”vetenskapens observationer och vårt sunda förnuft visar inga tecken på Gud”[9] – och så dra slutsatsen att Gud inte existerar.
Men för den som kan tänka sig, och kanske till och med längtar efter, att ta ett steg vidare från materialismens begränsningar, kan en helt ny värld öppna sig.
[1] Dawkins, Richard. The God Delusion. HMH Books, Bantam Press, Storbritannien 2006. Kindle Edition. Sid 77. Översatt från engelskan av mig.
[2] Henderson, Bobby. ”Open letter to Kansas school board”. Church of the Flying Spaghetti Monster, 2005. https://www.spaghettimonster.org/about/open-letter/
[3] Barr, Stephen. ”Science and Religion: The Myth of Conflict”. Lumen Christi Institute, juni 2015. Ca 11:50 in. Översatt från engelskan av mig. https://www.youtube.com/watch?v=cxQJXXX2hHs
[4] Apostlagärningarna 17:24, Bibel 2000.
[5] Judas brev, vers 25. Bibel 2000. Kursivering av mig.
[6] Nestle, E., Aland, B., Aland, K., Karavidopoulos, J., Martini, C. M., & Metzger, B. M. The Greek New Testament (27th ed., Jud 25). Deutsche Bibelgesellschaft, 1993.
[7] Penrose, Roger. ”Before the big bang: An outrageous new perspective and its implications for particle physics.” Mathematical Institute, Oxford. Proceedings of EPAC 2006.
[8] Collins, Francis S.. Guds språk – När vetenskapen möter tron. Libris förlag, 2009. Sid 19.
[9] Stenger, Victor. The Fallacy of Fine-Tuning. Prometheus Books, New York 2011. Kindle Edition. Location 239. Översatt från engelskan av mig.
Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-26