Embedded Files
En av de märkligaste processerna som jag har stött på i cellernas värld är skapandet av könsceller genom meios – så kallad reduktionsdelning. Det är en speciell kopiering av arvsmassan som sker vid tillverkningen av just könsceller. Namnet meios kommer från grekiskans meiosis som betyder ”minskning”. Vid normal celldelning kopieras nämligen en människas hela arvsanlag (DNA) in i en ny cell, men vid tillverkningen av könscellerna kopieras bara hälften, därav namnet ”minskning”. Det kallas reduktionsdelning för att skilja meios från vanlig celldelning (mitos). I samband med reduktionsdelningen sker en så kallad överkorsning (”meiosis crossing over”), där de delar av DNA som kommer från personens pappa ”mixas” med det DNA som kommer från mamman. På så sätt bildas helt unika kromosomer. I processen sker också en korrekturläsning och rättning av de bildade DNA-molekylerna. Hos mannen resulterar allt detta i 1 500 färdiga könsceller varje sekund, vilket i så fall motsvarar cirka 130 miljoner spermier varje dygn.
Den brittiske evolutionsbiologen William D. Hamilton skrev om denna process:
"Det finns en händelse i hela den evolutionära utvecklingen, där mitt eget sinne fortfarande låter min beundran gå före min instinkt att analysera – en händelse där jag skulle kunna erkänna att det kan finnas svårigheter att se hur darwinistisk gradualism kan vara ansvarigt för nästan alltihop. Det är denna händelse: uppkomsten av meios."[1]
Det finns klara fördelar med meios, eftersom gener från olika individer av en art hela tiden blandas. Det skapar variation i nya generationer, och gynnsamma förändringar kan snabbt spridas i populationen. Det är också mindre risk att skadliga mutationer sprids vidare till kommande generationer. Varje individ i populationen kommer ha en dubbel uppsättning av alla gener, vilket ökar säkerheten ifall det skulle uppstå ett fel i en av generna. Då är chansen stor att den andra genen av samma slag fortfarande går att använda.
Man tror att meios måste ha utvecklats från vanlig celldelning (mitos), men i meios finns det särskilt fyra unika steg som inte finns i mitos. Det handlar bland annat om hur de båda kromosomerna i ett kromosompar (homologa kromosomer) lägger sig bredvid varandra, hur gener klipps ut och byts mellan paren (det som kallas överkorsning), och hur kromosomparen delas upp inför celldelningen. Inget av dessa steg har en tydlig fördel i sig självt, utan alla fyra stegen behövs för att skapa en meningsfull fördel med meios. Den amerikanske evolutionsbiologen Adam S. Wilkins och den brittiske molekylärbiologen Robin Holliday skrev 2009 en artikel i tidskriften Genetics om de fyra unika stegen i meios:
"Meiosens uppkomst under eukaryoternas tidiga historia har aldrig fått en trovärdig förklaring. […] Denna komplexitet innebär en utmaning för varje darwinistisk förklaring av meiosens ursprung. Medan det verkar omöjligt med en samtidig uppkomst av dessa nya funktioner i ett enda steg, så är även en stegvis utveckling via urval av separata mutationer högst problematisk. Detta eftersom hela sekvensen behövs för en pålitlig produktion av haploida [enkla i stället för dubbla] kromosomuppsättningar."[2]
I artikeln skissar sedan Wilkins och Holliday ändå på en möjlig utveckling av meios från mitos i ett antal steg. Vetenskapen kan än så länge inte se hur processen skulle kunna ha uppkommit genom gradvis utveckling, men jag tror ändå att vi en dag kommer förstå meiosens tillkomst på ”naturlig” väg mycket bättre. Kanske vi en dag till och med kan förstå hur DNA, RNA, proteiner och levande celler – själva livet – uppkom. Det är ofattbart komplexa biologiska processer som pågår i rasande hastighet varje sekund, i varje cell i vår kropp, men jag tror ändå att allt detta kan ha utvecklats från något ursprungligt, mycket enklare för några miljarder år sedan. Om alla elementära krafter, molekylära vinklar, generationer av stjärnor, avståndet till solen, jordens rotationsvinkel, meteoritnedslag, växlingar av vått och torrt – och allt annat som behövdes på vägen till livet – om allt detta var rätt inställt ända från universums första början, så tror jag att livet är möjligt på ”naturlig väg”. Och ni vet ju vid det här laget vem jag tror det var som ställde in allt detta exakt rätt från första början. Honom kommer det handla om i avdelningen Kan man tro på Gud?
Men i nästa artikel ska vi titta på hur några vetenskapsmän ser på att universum redan från början verkar vara inställt för biologiskt liv – nästan som att det "visste att vi skulle komma".
[1] Hamilton, W. D.. Narrow Roads of Gene Land: Evolution of Sex, Vol. 2. Oxford University Press, Oxford 1999. Citerad i Wilkins, Adam S.; Holliday, Robin. ”The Evolution of Meiosis From Mitosis”. Genetics, Volume 181, Issue 1, januari 2009. Sid 3–12. https://doi.org/10.1534/genetics.108.099762. Översatt från engelskan av mig.
[2] Wilkins, Adam S.; Holliday, Robin. ”The Evolution of Meiosis From Mitosis”. Genetics, Volume 181, Issue 1, januari 2009. Sid 3–12. https://doi.org/10.1534/genetics.108.099762. Översatt från engelskan av mig.
Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-24
Page updated
Google Sites
Report abuse