Ungjords­kreationis­mens konsekvenser

Varför är sanningen viktig?

Så varför är det här ens viktigt? Varför bry sig om vad en liten grupp ung­jordskreationister säger? Varför inte bara låta dem hållas? Jo, för att exempelvis Föreningen Genesis företrädare då och då är ute i kyrkor runt om i Sverige och sprider sitt budskap, på seminarier, temadagar, guds­tjänster och ung­doms­samlingar. Flera av dem har skrivit böcker och driver bloggar där många vilseledande på­ståenden om modern geologi och evolutionskreationism före­kommer. Jag tänker på vad som kan hända om en ung per­son sitter med och lyssnar på ett föredrag där det påstås att en förut­sätt­ning för den moderna geologin är att det aldrig någonsin har varit en katastrof på jorden, och att allting vi ser omkring oss har bildats oerhört sakta (se avsnittet Polystrata fossil). Tänk om den personen sedan hamnar på en kurs i geologi – som jag gjorde – och där får höra läraren prata om ett stort antal natur­kata­strofer som har påverkat jord­skorpans utseende. Vad händer om den per­sonen tänker: ”Men så här sa de ju inte i kyrkan. Är allt annat jag hört i kyrkan också fel?” Det är alltid bäst att hålla sig till sanningen.

En person som har varit med om just den situationen är den sven­ska par­tikelfysikern Maria Gunther Axelsson. Precis som jag växte hon upp i en krea­tio­nistisk ungdomsmiljö, men lämnade kreationis­men i vuxen ålder. Det var ingen lätt process, och hon beskriver den såhär:

"Det svåraste för mig var att inse och acceptera att de krist­na författare jag en gång haft stort förtroende för i många frågor antingen var dumma eller ohederliga. Att inte ljuga är mycket fundamentalt för kristna, och jag hade trott att de på allvar var ute efter att pröva sin tro vetenskapligt och kolla om den höll. Att de istället till varje pris måste hitta fel i naturvetenskapen, och inte drog sig för att använda ohederliga argument, hade jag mycket svårt att acceptera även om jag till slut fick inse att så var fallet. Jag tror att detta är det svåraste för mån­ga som är uppvuxna i kreationistiska miljöer – de är vana att se upp till och lita på dessa auktoriteter på mån­ga olika områden. Och om pastorn har fel om natur­ve­ten­skapen – hur mycket mer av det han säger kan jag då lita på?"[1]

En jättelik konspiration?

Föreningen Genesis har över huvud taget ingen positiv bild av forskar­världen, eller för den delen av människor över lag med en annan världs­bild än de själva. Så här skriver redaktionen för Magasinet Genesis:

"Varför inser inte våra grannar, skol- och arbetskamrater det absurda i att universum råkat bli till ur ingenting, att livet råkat uppstå genom spontana kemiska reaktioner i en soppa av livlösa kemikalier och att en enda primitiv bakterie råkat förvandlas till människor och morötter utan någon egentlig anledning? Är det månne för att evi­den­sen för det är så övertygande? Nej. Tvärt om. Du som läser Genesis vet bättre. Evidensen och argumenten för en Skapare är överväldigande. Det beror på nå­gon­ting annat:

För det första litar man blint på ’vetenskapen’. Evo­lu­tionsteorin har blivit närmast immun mot kritik på grund av att den fått stå oemotsagd under så lång tid. Dess fö­re­trädare kan därför självsäkert hävda att »inga seriösa forskare ifrågasätter evolutionen«, och att det på sin höjd finns religiöst motiverade invändningar mot den. Maktspråk övertygar.

För det andra har företrädarna för den naturalistiska världs­bilden den större delen av mediavärlden som sin trogna ideologiska bundsförvant, med dess välkända makt att vinkla frågor som den föredrar, och genom att tiga ihjäl eller på olika sätt förminska politiskt in­kor­rek­ta röster."[2]

För det första ser vi som vanligt den obligatoriska dikotomin (se avsnittet Påståenden om evolutionskreationister) – antingen tror man på evolutionen och förnekar en Skapare, eller tror man på en Skapare och förnekar evolutionen. Något mellanting, där man tror på både och, kan inte finnas i föreningen Genesis värld. Men vi ser också här hur låg bild Genesis företrädare har av andra människor – att de litar blint på ”vetenskapen” utan att ifrågasätta evolutionen. Media påstås ”tiga ihjäl” politiskt inkorrekta röster. Evolutionsteorins företrädare över­tygar med ”maktspråk”. Alla verkar vara del av en jättelik konspiration.

Men om man hävdar det har man inte förstått hur vetenskapsmän, na­tur­vetare eller ingenjörer (och många andra människor också) tän­ker. Vi undersöker världen omkring oss och vrider och vänder på allt vi ser – ”Kan det verkligen vara så? Kan det verkligen ha gått till så?” Ingen vetenskapsman eller ingenjör skulle acceptera en förklaring bara för att ”alla andra säger att det är så”. Vi vill veta hur saker och ting hänger ihop, och ger oss inte förrän vi har förstått. En viktig del av min ut­bild­ning var att kunna bevisa eller motbevisa olika påståenden.

På samma sätt som jag genom långa flygresor själv har kunnat se att jorden är rund, och inte bara behöver tro på någon annan, har jag genom egna iakttagelser också sett att livet på jorden har utvecklats genom år­mil­jo­nernas lopp. Det är ett gigantiskt missförstånd att hävda att evolutions­teorin har fått förbli oemotsagd. Den har stötts och blötts, och har klarat mycket ingå­ende granskningar och prövningar. På samma sätt har teo­rin att alla sediment skapades av en enda världsvid översvämning för bara några tusen år sedan, prövats. Men till skillnad från teorin om en gammal jord och evolutionen, klarade översvämningsteorin inte provet. Man upp­täckte redan för 200 år sedan att den behövde förkastas och bytas ut. Därför är det en börda för kristendomens trovärdighet att många kristna fortfarande håller fast vid den.

Spelar det verkligen någon roll?

Men varför är det så viktigt att anpassa det kristna budskapet till ny kunskap? Geologerna Gregg Davidson, Carol Hill och deras medförfattare avslutar sin bok Grand Canyon – Monument to an ancient Earth med frågan om det spelar någon roll vad man tror kring Syndafloden och jordens ålder. De skriver:

"Spelar det verkligen någon roll? […] Föreställ dig vad som hade hänt under de fyra århundradena efter Galileo, om varje ny observation av himlakroppar skulle pressas in i en jord-centrerad världsbild baserat på antagandet att bibelord som Ps 104:5 (’ Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas’) var avsedda som en beskrivning av hur naturen fungerar? Troende skul­le förståeligt nog bli mer och mer misstänksamma inte bara mot observationerna i naturen, utan ännu vik­tigare, mot Guds roll i att skapa och upprätthålla sin ska­pelse. Många skulle till slut känna sig tvingade att lämna tron helt och hållet, på grund av den felaktiga upp­fatt­ningen att vetenskapen och Bibeln befinner sig i en hopp­lös konflikt. Flodgeologin leder obevekligt in sina an­hängare på samma väg. Som vi har beskrivit på des­sa boksidor gör vetenskapen inte det. Spelar det nå­gon roll? Det gör det verkligen! Sanningen spelar alltid roll."[3]

[1] Gunther Axelsson, Maria. Big Bang eller varde ljus. Wahlström & Widstrand, Stockholm 2006.

[2] Redaktionen. Magasinet Genesis, nr 2, juni 2019. Text på baksidan, ”De bästa skapelseargumenten”.

[3] Hill, Carol; Davidson, Gregg; Helble, Tim och Ranney, Wayne (redaktörer). The Grand Canyon, Monument to an Ancient Earth. Can Noah's Flood Explain the Grand Canyon? Kregel publications, Grand Rapids 2016. Sid 209.

[4] Föreningen Genesis Facebook-konto. ”Kristus är uppstånden!” Inlägg Påskdagen, mars 2024.

Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-22