Punkterad jämvikt

I den här avdelningen, Evolutionens drivkrafter, har vi sett flera exempel på att utvecklingen under vissa förutsättningar kan ta jämförelsevis "stora" steg framåt. Det handlar om hela gensekvenser som kan förflytta sig mellan arter ("horisontell genöverföring"), påverkan av virus-DNA, "de novo"-utvecklade gener, påverkan av termodynamiken, och ytterligare fenomen som jag inte har tagit upp här. Dessa upptäckter har gjort att vissa delar av evolutionsteorin har ifrågasatts. Det handlar dock inte om den grundläggande upptäckten att alla levande varelser har utvecklats från ett gemensamt ursprung – den teorin är egentligen ställd bortom allt tvivel idag. Diskussionen har i stället handlat om vilka drivkrafter som ligger bakom utvecklingen. Idag vet vi att evolutionen inte bara sker genom de mycket små steg som Charles Darwin trodde ("natura non facit saltum"-"naturen gör inte hopp"), utan att naturen ibland faktiskt kan göra ”hopp”. En av Darwins närmaste vänner, den brittiske biologen Thomas Henry Huxley, insåg denna möjlighet redan när Darwins Om arternas uppkomst hade kommit ut. Han avrådde Darwin från att hålla så hårt på att naturen inte gör hopp. Man hade sett i fossilföljden att nya arter verkade kunna uppstå jämförelsevis snabbt. Därför skrev Darwin i den fjärde utgåvan av Om arternas uppkomst:

"Även om en art måste ha gått igenom en stor mängd övergångssteg, är det sannolikt att dessa övergångsperioder har […] varit korta i förhållande till hur länge varje art har varit opåverkad.”[1]

Detta fenomen, att den evolutionära övergången mellan olika arter sker förhållandevis snabbt, och att arten sedan är stabil under en mycket lång tid, har blivit än mer uppmärksammat under senare år. Fenomenet kallas för punkterad jämvikt (”punctuated equilibrium” på engelska), och betyder att en art kan befinna sig i en mycket lång period av ett stabilt tillstånd, som sedan ”punkteras” av framväxten av en ny art eller av en kraftigt förändrad livsmiljö. Alla de fenomen som vi har listat i den här avdelningen, såsom horisontell genöverföring, molekylär Darwinism och "de novo"-gener, skulle kunna bidra till den snabba evolutionära övergången mellan olika arter. Under långa perioder däremellan, när arten har hittat sin ekologiska nisch och populationen har blivit tillräckligt stor, verkar den sedan i stället vara ”skyddad” mot större genetiska förändringar. Att stora populationer är mer skyddade mot förändringar beror bland annat på att nya gener inte kan få så stort genomslag bland alla de individer som har de ”vanliga” generna.[2]

I den här avdelningen har vi sett ett antal starka drivkrafter för evolutionen, medan vi i Fininställning för liv också såg att den genetiska koden, DNA, har haft samma grundläggande uppbyggnad ända sedan det första livets uppkomst på jorden. Hur uppstod den koden? Hur kan den vara så stabil i sina grundläggande egenskaper, och samtidigt vara så tillåtande för utveckling och förändring där det behövs? Kan den ha varit inställd att utvecklas på det sättet från allra första början?

Att universum är perfekt inställt för liv är inte tro, det är ett vetenskapligt faktum. Att det finns mycket starka drivkrafter för en utveckling av komplexa livsformer är också ett faktum. Man kan försöka hitta olika ”naturliga” förklaringar på det, som att vårt universum bara är ett av miljardtals universum i ett multiversum. Men för mig är universums fininställning ett av flera ”ben” som min tro på Gud vilar på. Dessa tänkte jag komma in på i nästa avdelning – Kan man tro på Gud?.

Upp

[1] Carter, Richard. ”The surprise punctuationist.” The friends of Charles Darwin, januari 2009. Läst juni 2022. Översatt från engelskan av mig. http://friendsofdarwin.com/articles/surprise-punctuationist/

[2] Prothero, Donald R.. Evolution – What the fossils say and why it matters. Second edition. Columbia University Press, New York 2017. Kindle Edition. Location 2637.

Page updated

Google Sites

Report abuse