Natur­veten­skapen i Första Moseboken

Världsbilden i Första Moseboken

Denna bild av himmel och jord kallas för en feno­menologisk världs­bild, från grekiskans ”phai­nō­menon” som på svens­ka betyder unge­fär ”utseende, uppen­barelse, fe­no­men”. Den utgår ifrån att man tolkar världen precis så som man ser och uppfattar den med blotta ögat, det vill säga ”upplevelsebaserat”. Det var den all­männa världsbilden bland Mellanösterns folk på den tiden – hur skulle de kunna känna till något annat?

Därför framträder den här bilden även i Bibeln. Man ser det på många ställen, men jag kan bara fokusera på ett fåtal här.

Himlen sågs som en fast kupol över jorden

Mellanösterns forntida folk trodde på ett ”himlavalv” som en fast kupol över jorden. Över himlavalvet fanns det vatten. Valvet (eller ”fästet” som det benämns i en del över­sätt­ningar) skapades enligt Bibelns skapelse­berättelse på den andra dagen: ”Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vat­ten.« Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel.”[2]

Det hebreiska ord som används för ”valv”, är substantivet rāqîa‘ (רָקִ֖יעַ). Ordet kommer från verbet rāqa‘, som betyder att ”hamra ut” någonting fast, som till exempel metall. Jobs bok 37:18 visar detta mycket tydligt: ”…är det då du som har hjälpt honom att hamra ut himlavalvet, den hårda, blanka spegeln?”[3]

Ordet rāqîa‘ används också i Hesekiels bok, när han ska beskriva en syn av Guds tron. Tronen står på ett fast valv (rāqîa‘), som liknar kris­tall: ”Över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden.”[4]

The Abridged Brown-Driver-Briggs Hebrew-English Lexicon of the Old Testament översätter rāqîa‘ så här: ”utbredd yta, (solid) vidsträckt yta (som om den blivit utham­rad) […] (platt) vid yta (som av is), som fundament, stöd”, och vidare: ”himlavalvet, eller ’fästet’, av Hebréerna betraktat som solitt, och som fundament för ’vattnen’ ovanför det.”[5]

På det hårda valvet fästes himlakropparna upp. Det skedde på den fjär­de skapelsedagen. När man vet hur Mellanösterns forntida folk såg på himlen är det ganska naturligt att de tänker sig att Gud först skapar himlavalvet (dag 2), och därefter solen, månen och stjärnorna (dag 4):

"Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, da­gar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jor­den.« Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjär­nor­na. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jor­den, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott."[6]

Det hårda valvet behövdes också för att hålla det himmelska vattnet till­baka. Men ibland öppnade Gud himlens fönster, för att ge regn till jorden:

• ”Herren skall öppna sitt rika himmelska förråd för dig, så att ditt land får regn i rätt tid…”[7]

• ”Du vattnar bergen från din sal, jorden mättas av allt vad du ger.”[8]

På Noas tid, när det var dags för den stora översvämningen, ström­made vatten in över jorden både uppifrån och underifrån: ”… den dagen bröt alla det stora djupets källor fram och himlens damm­luckor öppna­des, och regnet strömmade ner över jorden i fyrtio da­gar och fyrtio nät­ter…”[9]

Jorden vilade på pelare medan himlakropparna rörde sig omkring den

Om du hade levt flera hundra år före Kristus, så skulle du ha trott att jorden är fast som sten och att solen, månen och stjärnorna rör sig om­kring den. Du skulle inte ha en aning om att jorden i själva verket roterar kring sin egen axel med en hastighet av drygt 1 600 kilometer i timmen (vid ekvatorn). Utöver det snurrar jorden runt solen med den hisnande farten av 108 000 kilometer i timmen. Som om det inte vore nog rör sig hela vårt solsystem omkring Vintergatans centrum med i storleks­ord­ningen 792 000 kilometer i timmen![10] Men allt detta visste man som sagt inte på Bibelns tid. Då trodde man att jorden vilade på rejäla pelare och var fast som berget:

• ”Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund.”[11]

• ”…han som skakar jorden så att den rubbas och dess pelare sva­jar…”[12]

• ”Om jorden bävar med alla som bor där, är det jag som ger dess pelare stadga.”[13]

• ”Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rub­bas.”[14]

Medan jorden är fast som berget, rör sig himlakropparna omkring den:

• ”Solen går upp och solen går ner, så skyndar den tillbaka till plat­sen för sin uppgång.”[15]

• ”Där har han rest ett tält åt solen, den liknar en brudgum som lämnar sin kammare, en hjälte som gläds åt att löpa sin bana. Den stiger vid him­lens ena ände och når i sitt kretslopp den andra. Ingenting är gömt för dess glöd.”[16]

Mellanösterns forntida folk hade som sagt inte några teleskop och inga satelliter. Man var tvungna att förlita sig på det som man kunde obser­vera med blotta ögat. Cirka 300 år före Kristus började bland annat grekerna förstå att jorden är rund[17], vilket så småningom spred sig till andra folk. Men det var först på 1500- och 1600-talen efter Kristus som man övergav den så kallade ”geocentriska” världsbilden (med jorden i centrum av universum), och gick över till den ”heliocentriska” världs­bilden (med solen i centrum).

Ackommodation

När Gud talade till hebréerna anpassade han sitt livsavgörande budskap, om människans syfte och mål, till den tidens vetenskap. De behövde inte veta allt om jordens rotation, om solsystemet eller om Vintergatan. Han hade ett mycket viktigare budskap till dem. Om hans budbärare hade presenterat det utifrån vår tids vetenskap, hade de förmodligen bara skrattat och gått därifrån – eller kanske bara skakat på huvudet och inte förstått någonting alls...

Teologen Denis Lamoureux kallar denna typ av anpassning, där Gud stiger ner till vår nivå, för ackommodation[18], vilket står just för en anpassning till rådande förhållanden. Om Gud inte hade anpassat sig till den tidens tankesätt och veten­skap, så skulle män­niskorna inte ha kunnat ta till sig det som han egentligen ville för­medla.

Troende har i alla tider anpassat det andliga budskapet till sin samtids fysiska världsbild. Under åren efter att Nya Testamentet hade skrivits spreds kunskapen om att jorden är ett klot. Dock trodde man fortfarande att jorden var alltings centrum, och att solen och de andra himlakropparna kretsade omkring den – den geocentriska världsbilden. De troende tog till sig den nya världsbilden med den klotformade jorden, vilket syns hos bland annat en av kyrkans tidiga ”fäder”, biskopen Augustinus av Hippo som levde år 354-430 efter Kristus. I sin skrift ”Den bokstavliga innebörden av Första Mosebok” funderar han på det ljus som lyste upp jorden när Gud sade ”Varde ljus”. Eftersom solen kretsar kring en klotformad jord, så kan den inte lysa upp hela jorden samtidigt. Och hur kunde ett ljus lysa upp jorden innan solen ens fanns? Lyste det upp hela jorden, eller bara den sida där Gud skapade? Augustinus skriver:

"Vid den tid som vi har natt hos oss, så lyser solen med sin närvaro upp de delar av världen som den passerar när den återvänder från sin nedgång till sin uppgång. Där­av följer att under alla de 24 timmarna av solens om­lopp så är det alltid dag på en plats och natt på en an­nan."[19]

Som man ser hade Augus­tinus fortfarande kvar den geocentriska världs­bilden – tron att jorden var alltings centrum, och att solen och de andra himlakropparna kretsade omkring den. Ingen hade ännu upp­täckt att jorden kretsar omkring so­len, och inte tvärt om. Augustinus skri­ver om ”natten […], som åstad­koms på jorden genom solens rörel­se…”[20] Det skulle dröja över 1 000 år till innan man gjorde upp­täckten att det är jorden som rör sig runt sin egen axel, och dessutom i en bana omkring solen.

Det är min starka övertygelse att vi behöver följa hebréernas, Jesus, Paulus, Augustinus och de flesta andra kristnas exempel – och presentera det livgivande budskapet om Guds kärlek till mänskligheten utifrån vår tids kunskap och fysiska världsbild. Jag tror det är så viktigt att jag ägnar ett helt avsnitt åt det – se Hur ska vi prata om Skapelsen idag? Annars riskerar vi att inte nå fram med det verkliga budskapet.

[1] Robinson, George L.. Leaders of Israel. ”The ancient Hebrew conception of the universe”. Association Press, New York 1913. (Public domain). Svensk text av mig. content://media/external/downloads/1000005661

[2] Första Moseboken 1:6-8a, Bibel 2000.

[3] Job 37:18, Bibel 2000.

[4] Hesekiel 1:22, Svenska Folkbibeln 98.

[5] Whitaker, Richard; Brown, Francis; Driver, Samuel Rolles; Briggs, Charles Augustus. The Abridged Brown-Driver-Briggs Hebrew-English Lexicon of the Old Testament. Houghton Mifflin Company, 1906. Logos Bible Software, 2021.

[6] Första Moseboken 1:14-18, Bibel 2000.

[7] Femte Moseboken 28:12, Bibel 2000.

[8] Psalm 104:13, Bibel 2000.

[9] Första Moseboken 7:11-12, Bibel 2000.

[10] Scientific American, ”How fast is the earth moving”, 26 oktober 1998. https://www.scientificamerican.com/article/how-fast-is-the-earth-mov/

[11] Första Samuelsboken 2:8b, Bibel 2000.

[12] Job 9:6, Bibel 2000.

[13] Psalm 75:4, Bibel 2000.

[14] Psalm 104:5, Bibel 2000.

[15] Predikaren 1:5, Bibel 2000.

[16] Psalm 19:5-6, Bibel 2000.

[17] Hogenboom, Melissa. ”We have known that Earth is round for over 2,000 years”. BBC Earth 26 januari 2016. http://www.bbc.com/earth/story/20160126-how-we-know-earth-is-round

[18] Lamoureux, Denis. Evolution: Scripture and Nature Say Yes. Zondervan, Grand Rapids, Michigan 2016. Kindle Edition. Sid 31.

[19] St. Augustine. The Literal Meaning of Genesis, vol 1. Från Ancient Christian Writers, vol 41. Translated and annotated by John Hammond Taylor, S.J. New York. Paulist Press, 1982. Kapitel 10, avsnitt 21. Översatt från engelskan av mig.

[20] Ibid. Kapitel 17, avsnitt 35. Översatt från engelskan av mig.

Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-20