Hur ska vi prata om Skapelsen idag?

”I begynnelsen skapade Gud hela universum, dess galaxer, stjärnor och planeter, genom miljardtals år av utveckling från en enda punktlik koncentration av ren energi i kvantfälten.” – Skapelseberättelsen om den hade skrivits idag?

En bok om försoning

Min och många andras slutsats är att vi kan lita på Bibeln. Den är en unik bok som förmedlar tidlösa, livsförvandlande sanningar om hur vi kan bli räddade genom tron på Jesus.  Men man kan inte läsa dess natur­vetenskap som absoluta sanningar, och det är inte heller meningen. Om vi hävdar att alla vetenskapliga fakta i Bibeln är rätt, så kommer vi att stöta bort människor som ser att det inte stämmer.

Jag vill avsluta den här avdelningen om Vetenskapen och Första Moseboken med samma citat av Billy Gra­ham, som jag hade med i Vad säger Bibeln om sig själv:

"Jag tror att vi många gånger har misstolkat Bibeln, och vi har försökt få Bibeln att säga saker som den inte är avsedd att säga, och jag tror att vi har gjort ett misstag genom att tro att Bibeln är en veten­skapsbok. Bi­beln är inte en bok om vetenskap. Bibeln är en bok om förso­ning, och själv­klart accepterar jag skapelse­berättelsen. Jag tror att Gud verkligen skapade universum. Jag tror att han skapade människan, och vare sig det skedde ge­nom en evolutionär process där Gud vid en särskild tid­punkt tog den här personen eller varelsen och gjorde honom till en le­vande själ, eller inte, så ändrar det inte på det faktum att Gud verkligen skapade människan. Vilket sätt Gud än gjorde det på så förän­drar det inte vad människan är eller människans relation med Gud."[1]

Jag hoppas att vi alla ska förstå att det är detta budskap om försoning som är hela avsikten med Bibeln. Låt ingenting dölja det budskapet! Om du vill göra som Bibelns författare gjorde, som Jesus och de förs­ta kristna gjorde och som de kristna har gjort i alla tider (med visst mot­stånd vid något tillfälle), då ska du anpassa ditt budskap om Jesus till din samtids vetenskapsläge, uttryckssätt och kunskapsnivå. Om du däre­mot vill göra tvärt emot vad Bibelns författare gjorde, vad Jesus och alla kristna i alla tider har gjort, då ska du förklara krig mot veten­skapen. Då ska du sätta ditt motstånd mot vetenskapen före det liv­givande bud­skapet om försoning, till exempel genom att hitta på en egen, "kristen" vetenskap.

En 1 600 år gammal visdom

Augustinus av Hippo, som var en av de så kallade "kyrkofäderna", insåg redan på 300- och 400-talet efter Kristus att Bibeln inte skulle ses som en lärobok i ve­ten­skap. Han till och med varnar för följderna av att dra fel­ak­tiga vetenskapliga slutsatser från Bibeln. Augustinus skriver:

"Vanligtvis vet även en icke-kristen något om jorden, him­larna och den här världens andra beståndsdelar, om stjärnornas rörelser och banor och till och med deras stor­lek och relativa positioner, om de förut­sägbara sol- och mån­förmör­kelserna, om årets och årstidernas cyk­ler, om djurarter, buskar och stenar och så vidare, och denna kunskap har han förvissat sig om genom förnuft och erfarenhet. Då är det van­hed­rande och farligt för en icke-troende att höra en kristen, som tror sig förmedla betydelsen av den Heliga Skrift, tala dumheter inom des­sa ämnes­områden. Vi borde ta till alla medel för att förhindra en sådan pinsam situation, där män­niskor kan avslöja en oerhörd okunskap hos en kristen och denne blir ut­skrattad. […] Om de ser en kristen som har miss­tagit sig inom ett område som de själva behärskar väl, och hör honom hålla fast vid sina oförståndiga åsikter om våra skrifter, hur ska de då kunna tro på skrif­terna när det gäller de dödas uppståndelse, hoppet om evigt liv och him­melriket, när de tror att boksidorna är fulla av felaktigheter gällande fakta som de själva har lärt sig genom erfaren­het och förnuftets ljus?"[2]

Dessa ord är skrivna för ungefär 1 600 år sedan, men de är i högsta grad aktuella även idag. Om vi med alla medel går emot den etablerade naturvetenskapen i vårt samhälle och står fast vid att Bibeln måste läsas i strid med vetenskapen – hur ska då människor kunna tro på Bibelns budskap om förso­ning och evigt liv? Redan Augustinus betonar att det är budskapet om ”de dödas uppståndelse, hoppet om evigt liv och himmelriket” som är det centrala budskapet att föra fram. Ingenting i vårt budskap får dölja detta centrum.

Som jag skrev i Lika men ändå olika är Första Mosebokens ursprungliga budskap – att Gud inte är en del av skapelsen och att människans är skapelsens syfte och mål – hög­aktuellt även idag. Vi är än en gång på väg in i en tid där man upphöjer det skapade till något gudomligt – den här gången genom att påstå att det skapade har skapat sig självt, och dessutom att vi människor har kommit till av en slump på grund av det. Precis som hebréerna gjorde på sin tid, skulle vi troende behöva förmedla till vår samtid att det finns en Skapare, med en tanke och en plan för mänskligheten. Hebréernas sätt att förmedla gu­da­givna andliga sanningar utifrån den rådande fysiska världsbilden är en förebild för oss än idag.

[1] David Frost, Billy Graham. Personal Thoughts of a Public Man. 30 Years of Conversations with David Frost. Colorado Springs, CO, Chariot Victor, 1997. Sid 73–74. Citerad i Lamoureux, Denis. Evolution: Scripture and Nature Say Yes. Zondervan, Grand Rapids, Michigan 2016. Kindle Edition. Sid 111.

[2] St. Augustine. The Literal Meaning of Genesis. vol. 1, Ancient Christian Writers, vol. 41. Translated and annotated by John Hammond Taylor, S.J. New York: Paulist Press, 1982. Kapitel 19. Översatt från engelskan av mig. Understrykning av mig.

Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-23