För en tid sedan hade vi en mycket gripande kväll i vår kyrka. Två personer, som vår familj har känt i många år, valde att följa Jesus genom att låta döpa sig. Ingen av dem kommer från en kristen uppväxt, och båda kommer från en bakgrund som inte alltid har varit särskilt enkel. Men de har fått uppleva att ljus och hopp har kommit in i deras liv – en upplevelse som de delar med miljontals andra människor. Den kvällen strömmade tårar av lycka nedför deras kinder. John Lennox beskriver människors upplevelse av Gudsmötet på följande sätt:
"Vi vetenskapsmän kan inte ens förklara för er vad energi är, så bli inte förvånade om jag inte helt och hållet kan förklara vårt universums djupaste mysterium – Jesus död och uppståndelse. Men precis som vi ser effekterna av, och använder oss av energi utan att förstå den fullt ut, så kan jag observera förvandlingen, friden och hoppet som kommer in i vanliga män och kvinnors liv som har sin tillit, sitt förtroende och sin förtröstan till Kristus som frälsare och Gud. I dem ser jag, och jag upplever i mig själv, en övernaturlig känsla av mening som ateismen inte har, och ett hopp som ateismen inte känner till."[1]
Efter närmare sjuttio avsnitt om vetenskap och tro, har det blivit dags att avsluta och sammanfatta resan. Vi har sett att vetenskapen ofta beskriver mycket väl hur skapelsen har gått till, och hur livet har vuxit fram. Vi har också sett hur starkt skapelsen vittnar om en bakomliggande tanke och ett syfte. Men det är Första Moseboken och de övriga böckerna i Bibeln som förklarar varför Gud skapade världen och människorna, och vad som är meningen med att vara människa. Det är till syvende och sist inte universums fininställning som utgör grunden för vår tro. Det är inte vilken syn vi har på hur skapelsen har gått till. Det är vad Jesus gör i våra och andra människors liv som gör hela skillnaden. Jesus är inte några patetiska rester eller ett fantasifoster. Tron på honom kan inte heller jämföras med tron på Oden, Zeus, ett Flygande Spaghettimonster eller en perfekt symmetri. Jesus är högst verklig och verksam, och han vill och kan vända mörker till ljus, oro till frid, och meningslöshet till hopp och shalom. Han säger själv:
"Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila."[2]
"Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren."[3]
"Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet."[4]
John Lennox erkänner att han ”inte helt och hållet kan förklara vårt universums djupaste mysterium – Jesus död och uppståndelse”. Det är en stötesten för många – att kristendomens mest centrala lära handlar om någon som måste dö. Varför behövdes korset? Bibeln använder flera olika bilder för att ge oss en skymt av varför det var nödvändigt.
Paulus utgår från tre olika sådana bilder i ett kort stycke av sitt brev till den kristna församlingen i Rom. Han skriver:
"Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade, under uppskovets tid."[5]
Jag har markerat tre av orden i texten ovan, eftersom alla tre är kopplade till varsin bild av varför Jesus måste dö. De tre orden är rättfärdiga, friköpt och försoningsoffer, och de kommer från följande miljöer:
Begreppet rättfärdig är hämtat från juridikens värld, och handlar om att stå i en rätt relation till någon annan.[6] På svenska skulle vi kunna säga att vi ”inte har något otalt med” en annan person. Gud har alltså inget otalt med oss som tror på honom. Man kan också jämföra med ett mål i en domstol, där den anklagade blir ”förklarad rättfärdig”[7] eller ”frikänd”. Begreppet står i en pågående form, som att vi ständigt förklaras rättfärdiga i en pågående process[8]. Om vi på något sätt har stått i skuld till Gud, på grund av hur vi har behandlat andra eller den värld som han gav oss, så gör vi det inte längre. Jesus har sonat alla människors skuld genom sin död på korset. Vi är inte bara förlåtna, vi är helt och hållet frikända! Skulden är betald, straffet är redan taget.
Nästa ord, att vara friköpt, kommer från den tidens slavhandel. Enligt Bibeln är den som syndar syndens slav[9], men Jesus har betalat priset för att köpa oss fria – han gav sitt liv för att ge oss livet och friheten. Paulus skriver till exempel i Romarbrevets åttonde kapitel att ”...Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag”[10].
Det tredje begreppet, att Jesus har blivit ett försoningsoffer, kommer precis som slavhandeln från en miljö som är främmande för oss idag. Det handlar om det forntida offrandet för att behaga och blidka gudarna. Systemet fanns även bland israeliterna, där man bar fram olika offer för att försonas med Gud. Jesus är det slutliga offer som låter oss försonas med Gud för all framtid. Det är därför han ibland kallas för ”offerlammet” eller bara ”Lammet”. Paulus skriver i ett av sina brev: ”Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud.”[11] Det är något som är möjligt tack vare det som Jesus gjorde på korset.
Prästen Marie-Louise Nilsson betonar att det var av kärlek som Jesus gick i döden för våra synder. Hon berättar:
"Det betyder att Jesus dog för mig, och hade gjort det om jag så varit den enda människan i världen. Inget jag gör hade kunnat få Gud att älska mig mer. Eller mindre.”[12]
Hon tillägger:
"Jesus gick in i döden och dog för att det inte ska finnas en enda människa som går ned i ett mörker eller en ensamhet där Gud själv inte har varit. […] Det fruktansvärda lidande som Jesus gick igenom under den första Långfredagen har på så vis en mening. Gud själv har varit där."[13]
Om Jesus tid på jorden hade slutat med att han dog och lades i en grav, hade vi dock inte haft någon kristendom idag. De lärjungar som hade följt honom blev livrädda när han dödades, och dagarna efter hans död låste de in sig i ett rum av rädsla för att straffas. Men något märkligt hände! Lärjungarnas rädsla försvann, och under årtiondena efter Jesus död spreds den kristna tron som en löpeld över hela Romarriket. Hans första lärjungar var beredda att gå i döden för sin tro på honom, och flera tusen av de som kom till tro genom deras undervisning fick också sätta livet till. Vad var det som hade hänt?
Jo, lärjungarnas budskap var att Jesus hade besegrat döden och uppstått från de döda! Hur osannolikt det än låter så måste jag tro på det. Jag kan inte tro att de gick i döden för en lögn som de hade hittat på. Det fanns flera hundra människor som kunde vittna om att de såg Jesus levande efter korsfästelsen, och sedan dess har han på olika sätt uppenbarat sig för miljontals människor utöver jorden. Vi kan alla få en förnimmelse av att han lever idag, och en personlig relation med honom. Aposteln Paulus skriver:
"Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Men genom Guds nåd är jag vad jag är…"[14]
Precis som Paulus kan vi få uppleva ett möte med den uppståndne, även om vi känner oss som de minsta och ovärdigaste på jorden.
I och med sin uppståndelse besegrade Jesus mänsklighetens yttersta fiende – döden. Paulus skriver att Jesus uppstod ”som den förste av de avlidna”, och att vi alla kan uppstå på samma sätt vid tidens slut[15]. Vi har hopp om ett evigt liv i en annan värld – kanske en annan dimension med andra naturlagar och en annan tidsuppfattning än i vår nuvarande värld. Bibeln beskriver detta som en helt ny skapelse[16], som beskrivs i bland annat Uppenbarelseboken kapitel 21 och 22. Vetenskapligt sett finns det inget som hindrar att vi har ett sådant hopp.
Vi såg i avdelningen Vetenskapen och Första Moseboken att Adam och Eva används som bilder, arketyper, för hela mänskligheten – det vill säga alla människor. Hela mänskligheten har brutit mot Guds plan och vilja, och är i behov av den förlåtelse som Gud erbjuder genom Jesus. Vi har alla blivit lurade av ”ormen”, som viskar till oss att strunta i vad Gud har sagt och tänka på oss själva i stället.
Därför är det för väl att det inte bara blir några patetiska rester kvar av Jesus, utan tvärt om att allt är skapat genom honom och till honom. Ända sedan han vandrade på jorden har åtskilliga miljoner av människor kunnat uppleva att det han sade om sig själv var sant, och de har fått uppleva ljus, frid, hopp och mening. Det är vad varje människa som längtar efter mål, kärlek och syndernas förlåtelse kan få uppleva. Den brittiske kyrkoherden och författaren John Stott beskrev kristendomen så här, efter att först ha gått igenom vad den inte är:
"Vad är kristendomen, om den varken är en trosbekännelse, en samling moralregler eller en kult? Den är Kristus! Den är inte i först hand ett system. Den är en person och ett personligt förhållande till den personen."[17]
Enligt Bibeln har allt i universum sammanfattats i Jesus.[18] Om det stämmer, kan det inte finnas något viktigare och mer meningsfullt i livet än att få en personlig relation med honom. Men det är först när vi förstår vår egen delaktighet i världens tillstånd – när vi ser att vi själva är en del av skapelsens förstörda shalom – det är först då som vi på allvar förstår varför just vi behöver Jesus, Guds sanna avbild. När jag växte upp i frikyrkan användes ibland begreppet ”syndanöd” om den insikten. Det betydde att man själv insåg att man var en slav under synden, och behövde bli friköpt av Jesus från dess makt.
Det är nämligen inte bara alla andra människor som har misslyckats med att ta hand om sig själva, om andra människor och om skapelsen. Det är inte bara andra människor som behöver syndernas förlåtelse och Guds frikännande. Det är inte bara Eva, och det är inte ens bara Adam. Det är jag! Det är jag som behöver be om förlåtelse och omvända mig från min själviskhet, så att jag med Guds hjälp kan börja leva för honom och för andra människor.
Och då, när jag har fått mina synder förlåtna och blivit förklarad rättfärdig, då kan jag frimodigt gå in i det liv som Gud hade planerat för mig från skapelsens allra första början, i en nära relation med Gud själv genom Jesus. Genom honom kan jag bli en ”kung” och en ”präst” som är Guds avbild på jorden.
Det är meningen med att vara människa.
[1] Hitchens, Christopher; Lennox, John. ”Is God Great Debate”. Fixed Point Foundation, 2009. Sett september 2023. Från 40:18. https://www.youtube.com/watch?v=5OXPlUCGScY
[2] Matteusevangeliet 11:28, Bibel 2000.
[3] Lukasevangeliet 4:18-19, Bibel 2000.
[4] Markusevangeliet 1:15, Bibel 2000.
[5] Romarbrevet 3:23-26, Bibel 2000. Kursivering av mig.
[6] Louw, J. P.; Nida, E. A.. Uppslagsord δικαιόω i Greek-English lexicon of the New Testament: based on semantic domains, electronic ed. of the 2nd edition. Vol. 1, sid 451. United Bible Societies, 1996.
[7]. [8] Witmer, J. A.. ”Romans”. I J. F. Walvoord & R. B. Zuck (Red.), The Bible Knowledge Commentary: An Exposition of the Scriptures, vol 2. Sid. 451. Victor Books, Wheaton, Illinois 1985.
[9] Johannesevangeliet 8:34.
[10] Romarbrevet 8:2, Bibel 2000.
[11] Andra Korinthierbrevet 5:20, Bibel 2000.
[12], [13] Nilsson, Marie-Louise. ”Därför behövde Jesus dö på korset”. Påskdagen, bilaga i tidningen Dagen påsken 2023.
[14] Första Korinthierbrevet 15:3-10, Bibel 2000.
[15] Första Korinthierbrevet 15:20-28, Bibel 2000.
[16] Petrus andra brev 3:13, Uppenbarelseboken 21:1.
[17] Stott, John. Kristendom – En handbok i trons grunder. Översättning Janne Carlsson. KM-förlaget 1994.
[18] Efesierbrevet 1:7-10.
Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-02-01