Problemet med evolutions­kreatio­nismen

"…om mänskligheten uppstod ur icke-mänskliga prima­ter – som genetiska, biologiska och arkeo­logiska bevis ver­kar vittna om – vad innebär det då för den kristna teo­logins traditionella redogörelse för både människans ursprung och syndens ursprung? För att kyrkans bud­skap ska vara trovärdigt krävs det att vi tar oss an denna svåra fråga på ett konstruktivt sätt." – William Cavanaugh och James Smith

Om människan inte har ”syn­dat”, det vill säga varit olydig och brutit kontakten med Gud, så behövs ingen för­låtelse. Hela den cen­trala berät­telsen i Kris­tendomen, den om att Jesus dog på korset, skulle vara onö­dig om det inte behövs någon upp­rättel­se och förlåtelse. Om inte Adam och Eva var verkliga, fysiska personer som syndade mot Gud – när kom då egent­ligen synden in i världen? Den engelske fy­si­kern och teologen John Polking­hor­ne sade om synda­fallet att det är ”den av de större krist­na lärosatserna som jag har svårast att förena med det ve­ten­skapliga tan­ke­sättet.”[3]

I boken Evolution and the Fall får teologer och filosofer från flera olika samfund och sammanhang brottas med dessa frågor. Den ameri­kanske teologen William T Cavanaugh och den kanadensisk-ameri­kan­ske filosofen James K A Smith anser att frågan om evolu­tionen inte kan behandlas på samma sätt som man gjorde på Galileos tid med kun­ska­pen att jorden kretsar omkring solen. Man kan inte bara ”acceptera” att vetenskapen har rätt och gå vidare, utan man skulle behöva sitta ner och noga tänka igenom hur kunskapen om evolutionen påverkar grund­läg­gande kristna läror. Cavanaugh och Smith drar paral­leller till ”Kon­ciliet i Kalcedon”, ett ekumeniskt kyrko­möte år 451 där man bemötte den ti­dens filosofi som ansåg att någonting inte kunde vara både gu­domligt och mänskligt. 520 biskopar och andra företrädare för kristna kyr­kor deltog i mötet som varade under nästan en månads tid. Det var vid detta möte som man slog fast att Jesus var både sann Gud och sann människa. Cavanaugh och Smith menar att det är samma typ av teo­lo­giska frågor som står på spel i och med kunskapen om evolu­tionen. De skriver:

"…om mänskligheten uppstod ur icke-mänskliga prima­ter – som genetiska, biologiska och arkeo­logiska bevis ver­kar vittna om – vad innebär det då för den kristna teo­logins traditionella redogörelse för både människans ursprung och syndens ursprung? För att kyrkans bud­skap ska vara trovärdigt krävs det att vi tar oss an denna svåra fråga på ett konstruktivt sätt."[4]

En resa att göra

För egen del har frågan om Adam och Eva och deras synd också varit svår att förena med insikten att evolutionen är sann. Jag måste erkänna att det skulle ha varit mycket enklare om jag bara hade kunnat acceptera Första Mose­bokens skapelseberättelse som bokstav­liga, natur­ve­ten­skapliga fakta: Gud skapade jorden god och perfekt under sex da­gar. Han skapade him­lavalvet på den andra dagen, och på den fjärde dagen fäste han upp so­len, månen och stjärnorna på det. Över himlavalvet fanns det vatten, som ibland kunde regna ner på människorna genom fönster i valvet (se avsnittet Naturvetenskapen i Första Moseboken). På den sjätte dagen skapade Gud män­niskan, och han såg att allt var mycket gott. Jor­den var ett paradis utan ondska och död. Men människan för­störde hela den goda skapelsen ge­nom att vara olydig mot Gud. Där­för behövde Jesus kom­ma till värl­den och betala priset för våra syn­der, så att hela ska­pel­sen, paradiset, en dag kan upprättas igen. Enkelt och sol­klart!

Men nu råkar jag veta att skapelsen inte bara tog sex dagar. Allt jag har sett genom mitt yrkesliv har visat att jorden är mycket gammal, och att det gick årmiljarder från det att jorden blev till fram till det att män­niskor först uppträdde på den. Om jag skulle förneka det, så skulle jag behöva förtränga mitt eget förstånd och blint acceptera något som jag vet inte stämmer. Eftersom jag har rest en del vet jag också att det inte finns något himlavalv i skyn där solen och månen är fästa, och som har vatten ovanför sig. Återigen skulle jag behöva gå emot mitt förstånd för att tro något annat.

Som tur är säger Bibeln att jag faktiskt får älska Gud med mitt för­stånd – nej, den till och med säger att jag ska älska Gud med mitt för­stånd. För sä­kerhets skull har tre av de fyra evangelierna i Bibeln tagit med just de orden. Exempelvis skriver Lukas: ”Han svarade: »Du skall älska Her­ren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.«”[5]

Det ord som används för ”förstånd” i den grekiska texten är ”dia­noia” (διανοίᾳ)[6], som också kan översättas med ”intelligens”[7] eller ”intellekt”[8]. Tack och lov att jag får använda min intelligens när jag tror på Gud! Därför kan jag inte förneka allt det som jag med mitt för­stånd har sett under ett nästan 30-årigt yrkesliv. Alter­nativet skulle vara att i stället förneka Gud, men med allt jag har sett och upplevt av honom genom livet skulle det inte heller vara en möjlig väg. Därför måste jag helt enkelt försöka förstå hur dessa båda världar hänger ihop. Så när jag nu försöker läsa ska­pelseberättelsen ur ett evolutionärt per­spektiv, drab­bas jag i stället av en massa teologiska frågor som mås­te besvaras. De vik­tigaste av des­sa är:

• Vad menas med att skapelsen var mycket god? Kan det ha funnits lidande och död från början i en god skapelse?

• När kom synden in i världen?

• Vilka var de första människorna i biblisk mening – det vill säga mänsk­liga varelser som hade förmågan att skilja mellan rätt och fel, och som skulle vara Guds avbilder på jorden? Hur fick de den för­må­gan? Var det genom att Gud planterade in den i deras sinnen som en övernaturlig handling, eller ut­veck­lades den fram?

• Kan vi tro på en historisk Jesus och ett historiskt kors, om inte Adam och hans synd var historiska?

Det finns helt enkelt ingen annan väg än att försöka förstå hur berät­telsen om Adam och Eva är tänkt att passa ihop med den kunskap vi har idag om evolu­tionen.  Det är en resa som vi kristna behöver göra, vare sig vi tycker om det eller inte. Bevisen för evolutionen kommer inte försvinna, utan tvärt om bli fler och fler – och det går snabbt!

I de andra artiklarna i den här avdelningen, Vetenskapen och Första Moseboken, försöker jag visa på några möjliga svar på dessa frågor. Se dem som ett underlag för fortsatt dialog. För som William Cavanaugh och James Smith skrev, är det avgörande för kyrkans trovärdighet att vi tar oss an frågorna på ett konstruktivt sätt.

[1] Keathley, Kenneth. "The Importance of Gracious Dialogue in the Origins Conversation – A Southern Baptist theologian reflects on “why” and “how” Christians should engage questions of faith and science." BioLogos, juli 2017. Läst januari 2026. https://biologos.org/series/old-earth-or-evolutionary-creation-a-new-book-shows-fruits-of-multi-year-dialogue/articles/the-importance-of-gracious-dialogue-in-the-origins-conversation. Översatt från engelskan av mig.

[2] McKnight, Scot; Venema, Dennis R.. Adam and the Genome: Reading Scripture after Genetic Science. Baker Publishing Group, Grand Rapids 2017. Kindle Edition. Sid 44.

[3] Polkinghorne, John. Reason and reality: The relationship between science and theology. SPCK, London 1991. Sid 99. Citerad i Cavanaugh, William T.; Smith, James K.A.. Evolution and the Fall. Wm. B. Eerdmans Publishing Co.. Grand Rapids, Michigan 2017. Kindle Edition. Sid 64.

[4] Cavanaugh, William T.; Smith, James K.A.. Evolution and the Fall. Wm. B. Eerdmans Publishing Co.. Grand Rapids, Michigan 2017. Kindle Edition. Location 213. Översatt från engelskan av mig.

[5] Lukasevangeliet 10:27, Bibel 2000. Kursivering av mig. Se även Matteus 22:37 och Markus 12:30.

[6] Nestle, Eberhard; Nestle, Erwin; Aland, Barbara; Aland, Kurt; Karavidopoulos, Johannes; Martini, Carlo M.; Metzger, Bruce M.. The Greek New Testament, 27:e utgåvan. Stuttgart, 1993. Lukasevangeliet 10:27.

[7] Arndt, William F.; Gingrich, F. Wilbur. A Greek-English Lexicon of the New Testament and Other Early Christian Literature. Second Edition. The University of Chicago Press, Chicago and London 1958. Uppslagsord διανοίᾳ.

[8] Souter, Alexander. A Pocket Lexicon to the Greek New Testament. The Clarendon Press, Oxford 1917. Uppslagsord διανοίᾳ.

Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-20