Kan man lita på Bibeln?

Abraham. Bildkälla: Abraham Bust, Wikimedia Commons, Public domain

Var Abraham historisk?

I avsnitten Adam och Eva och Noas ark har jag skrivit att det inte är meningen att dessa berättelser ska tas som bokstavlig naturvetenskap och historia. Jag förstår att man kan känna sig oroad av den slutsatsen. Om de inte är historiska – hur kan vi då veta att resten av Bibeln är historisk? Hur kan vi till exempel veta att de israelitiska patriarkerna Abraham, Isak och Jakob var verkliga fysiska personer?

Den brittiske teologen och egyptologen Kenneth A. Kitchen har ägnat mycket tid åt att undersöka detta. I sin bok On the reliability of the Old Testament (”Gamla Testamentets tillförlitlighet”) går han på ett mycket ingående och strukturerat sätt igenom trovärdigheten för varje period i Gamla Testamentet. Han börjar med de bibelböcker som ligger närmast oss i tiden – Esra, Nehemja och Malaki som skrevs på 400-talet före Kristus – och arbetar sig sedan bakåt i tiden till de böcker som skrevs tidigare och tidigare. Genom att undersöka sådana saker som referenser i utombibliska källor; jämförelse med namn, platser, skrivsätt och liknande i annan litteratur från samma tid; arkeologiska upptäckter och mycket annat, visar Kitchen att de bibliska berättelserna över lag är mycket trovärdiga. Detta gäller ända bak till och med berättelsen om Abraham, som utspelar sig omkring 2 000 år före Kristus. Om Abraham och övriga patriarker skriver han till exempel: ”Innehållsmässigt ger dessa berättelser en bild av en verklig mänsklig tillvaro så som den levdes av boskapsskötande nomader, huvudsakligen i överenstämmelse med livsvillkor som vi kan se tidigt under det andra årtusendet [före Kristus]…”[1] Men när Kitchen kommer bakåt i tiden ända till Första Mosebokens elva första kapitel blir det annorlunda. Han skriver:

"Hittills, hela vägen tillbaka genom tiden, från det Persiska riket under det sjätte till fjärde århundradet före Kristus, tillbaka till patriarkernas miljö från och med ungefär 2 000 före Kristus, har vi rest genom epoker som det inte råder något tvivel om att deras natur ligger nära den historiska. […] Men i Första Moseboken 1-11, innan Terach och Abraham lämnade Ur, hamnar vi i en helt annorlunda och större värld."[2]

Kitchen kallar den här tiden för den bibliska ”förhistorien”, och de bibliska författarna delade bilden av förhistorien med sin samtid. De visste att det fanns en ”förhistorisk” tid, men de hade bara en enkel och vag bild av den. I det forntida Mellanöstern hade berättelserna om den tidigare historien ofta en speciell inramning, enligt detta mönster:

Skapelse → Generationer → Kris (översvämning) →

→ Generationer → ”Nutid”

Även Första Mosebokens elva första kapitel är uppbyggda enligt detta ramverk. Den typen av berättelser skrevs fram till ungefär 1 600 år före Kristus[3], vilket tyder på att de bibliska berättelserna härstammar ända från de tidiga patriarkerna, kanske till och med från Abraham själv. Hebréerna har inte ”stulit” dem av andra folk och skapat sina egna myter, utan de har satt in sin uppenbarelse av Gud i ett redan existerande ramverk som de själva var en del av. Jag tycker det är fantastiskt att tänka att dessa berättelser kan ha en så gammal historia! John Walton skriver:

"Vissa nutida forskare tror att Israel hade för vana att låna andra folks myter och ändra dem till sin egen mytologi. Jag delar inte den uppfattningen. Det som ibland kan uppfattas som en delad mytologi är oftare en delad benägenhet att tänka bildligt kring samma teman, och att använda ett gemensamt symboliskt vokabulär."[4]

Gamla Testamentets texter sammanställdes i sin slutliga form först på 400-talet före Kristus, när de sista böckerna hade skrivits (förstås). Genom århundradena hade säkert vissa språkliga justeringar av de äldre skrifterna skett, vilket är naturligt eftersom ett språk hinner utvecklas under så lång tid. Därför har en del teologer hävdat att samtliga texter skrevs ner under 400- och 300-talet före Kristus. Men Kenneth Kitchen kan med sin noggranna genomgång visa att det inte stämmer. Han skriver:

"Vi har alltså en konsekvent nivå av god, faktabaserad överensstämmelse ända från omkring år 2 000 före Kristus (med ännu tidigare rötter) fram till 400 före Kristus. När det gäller den allmänna tillförlitligheten (och mycket mer kunde ha tagits med än vad det fanns plats för här) klarar sig Gamla Testamentet anmärkningsvärt bra, så länge man behandlar dess skrifter och författare rättvist och opartiskt. Detta framgår av oberoende uppgifter som finns tillgängliga för alla."[5]

Fornhistorisk historia

Som Kitchen skriver finns det en tydlig brytpunkt i Första Moseboken, och den går mellan kapitel 11 och 12. I kapitel 1-11 hamnar man i den bibliska "förhistorien" eller "urhistorien", som skiljer sig på flera sätt från övriga Bibeln. Mikrobiologen Sebastian Ibstedt berättar om några av dessa skillnader i boken Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution[6]:

Urhistorien har många likheter med andra traditioner i Mellanöstern som saknas i senare kapitel.
Urhistorien kännetecknas av att den försöker förklara olika fenomen såsom himlakropparnas funktion och varifrån språk, musik och de första städerna kom ifrån. Den typen av förklaringar saknas i de efterföljande kapitlen.
Urhistorien är en snabb sammanfattning och översikt av minst 2 000 år. Resten av Första Moseboken sänker tempot och berättar om fyra generationer.
Händelserna i urhistorien gäller hela mänskligheten. I och med kapitel 12 börjar berättelsen om den familj som blir förfäder till Israel, Guds utvalda folk.

Även bibelforskaren John Walton lyfter fram en vinkling som har med Israel att göra. Han skriver om det förbund som Gud upprättar med Israel:

"Ett mer försvarbart alternativ är att Första Moseboken representerar berättelsen om upprättandet av förbundet. Kapitel 1-11 etablerar behovet av ett förbund, och kapitel 12-50 etablerar formandet av förbundet."[7]

Skapelseberättelsen och berättelsen om Adam och Eva tjänar som en introduktion till nationen Israels historia och dess förbund med Gud, Jahvé. Det betyder inte att vi ska strunta i att läsa dem, utan de har mycket att säga oss än idag om vem Gud är och hans syn på oss människor, på vår synd och på vår ondska. Nya Testamentet tar sin utgångspunkt i dessa berättelser för att beskriva hur vi alla har hamnat fel i förhållande till Gud och till varandra. Men om vi tar berättelserna ur sitt sammanhang och hävdar att de är en historisk skildring av alla människors ursprung, så är det stor risk att vi skymmer det som författaren egentligen ville förmedla. Teologen Scot McKnight skriver:

"Att läsa Bibeln i sitt sammanhang innebär att veta vilken riktning berättelsen om Adam och Eva tar på de sidor som följer därefter. För den som läser hela Bibeln blir det uppenbart att Adam och Eva inte bara är två individer, utan representanter för både Israel och för alla människor. Därför är Adam och Evas synd Israels prototyp-synd och deras exil motsvarar Israels exil. På så sätt representerar de alla människors synd och bestraffning."[8]

Slutsats

Vi kan dra slutsatsen att Bibeln är en trovärdig, historisk skildring av verkliga händelser. Men det finns ett undantag - Första Mosebokens elva första kapitel. De ingår i "den bibliska förhistorien", och verkar utgöras av "berättelser" och en världsbild som hebréerna i viss mån delade med sin omvärld. Men utifrån den tidens världsbild och berättelser uppenbarade Gud sig för människorna, och visade vem han är och hur han vill att människorna ska vara.

Jag hoppas att jag i den här avdelningen har kunnat visa att det inte är nödvändigt att tolka de första berättelserna i Bibeln som bokstavliga ögonvittnesskildringar. Tvärt om visar dessa berättelser att dåtidens gudstroende anpassade sig till sin tids vetenskap för att förmedla sitt budskap från Gud, och det är ett tillvägagångssätt som troende i alla tider har tillämpat sedan dess. För oss betyder det att vi behöver anpassa budskapet om Guds försoning med människan genom Jesus till vår tids vetenskap och världsbild.

Trots det finns det fortfarande en stark rörelse inom de samfund där jag själv har vuxit upp, som envist motarbetar den moderna vetenskapens upptäckter gällande jordens ålder och evolutionen. Avdelningen Ungjordskreationismen handlar om den rörelsen.

< TILLBAKA

[1] Kitchen, Kenneth A.. On the Reliability of the Old Testament. William B. Eerdmans Publishing Company, Grand Rapids, Michigan 2006. Sid 365.

[2] Ibid. Sid 421.

[3] Ibid. Sid 423.

[4] Walton, J. H.. The Lost World of Adam and Eve: Genesis 2–3 and the Human Origins Debate. IVP Academic: An Imprint of InterVarsity Press, Illinois 2015. Sid 138–139.

[5] Kitchen, Kenneth A.. On the Reliability of the Old Testament. William B. Eerdmans Publishing Company, Grand Rapids, Michigan 2006. Sid 500.

[6] Selander, Mats (red.). Fyra kristna diskuterar skapelse och evolution. Sebastian Ibstedts presentation. Apologia förlag, 2020.

[7] Walton, John H. The NIV Application Commentary – Genesis. Zondervan Academic, Grand Rapids, Michigan 2001. Sid 37.

[8] McKnight, Scot; Venema, Dennis R.. Adam and the Genome: Reading Scripture after Genetic Science. Baker Publishing Group, Grand Rapids, Michigan 2017. Kindle Edition. Sid 142-143. Översatt från engelskan av mig.

Page updated

Google Sites

Report abuse