Noas ark

Forntida flodberättelser

Många forntida civilisationer hade en egen ”flodberättelse”, om stora vattenmassor som orsakade förödelse och kaos. Den typen av berättelser är vanligast i Mellanöstern, Amerika, Australien och Stillahavsöarna, men saknas nästan helt i Afrika och stora delar av Europa och Asien. Berättelsernas handling är också mycket olika. Många av dem handlar om lokala katastrofer, och de innehåller mycket olika uppgifter om hur många som räddas. Ofta handlar de om hjältar som lyckas rädda sig själva.[1] Så hur har alla dessa olika berättelser kommit till? Kan det vara så att de alla utgår från ett kollektivt ”minne” av en omfattande översvämning mycket tidigt i mänsklighetens barndom? Eftersom berättelserna är så olika är det inte särskilt sannolikt. Det är mycket mer troligt att de har utgått från lokala katastrofer, som översvämningar, flodvågor eller tsunamis, så att historierna har utvecklats oberoende av varandra. Sådana händelser kan ju orsaka enorm förödelse, som vi till exempel har sett i Indiska Oceanen år 2004 när en tsunami dödade nästan 230 000 människor[2], eller den stora översvämningen i Bangladesh år 2020, som drabbade en fjärdedel av landet[3]. Om man inte vet vad som orsakar sådana flodvågor eller översvämningar kan det vara lätt att tillskriva dem till uppretade gudar.

Men det finns ytterligare en möjlig förklaring till de forntida berättelserna om enorma översvämningar. Vi såg i avsnittet Naturvetenskapen i Första Moseboken hur de forntida människorna genom sin egen ytterst begränsade kunskap om naturen försökte förklara alla de märkliga fenomen som de observerade omkring sig. Deras tankar om varför det kommer vatten från himlen eller vad stjärnorna är för något står sig inte särskilt väl jämfört med vår moderna vetenskap. På samma sätt tänker jag att det måste vara otroligt märkligt för dem ifall de hittade fossil av döda djur och växter när de satte spaden i marken, särskilt vattenlevande djur och fiskar. Till och med högt upp på vissa kullar och berg kunde man hitta vattenlevande döda djur i marken eller i det sedimentära berget. Hur i all världen kan de ha kommit dit? Vattnet måste någon gång i historien ha stått mycket högt över marken, kanske över det högsta berg man kände till! Och tänk att hitta riktigt stora dinosaurieben – de måste ha trott att det en gång i tiden funnits jättar och kanske till och med drakar i världen. På det här sättet växte det fram berättelser om vad som hade hänt, och till slut blev berättelserna en sanning – en form av ”historia” om människans och jordens ursprung och tidigare liv. Man har till exempel konstaterat att Mayafolket i Palenque i Mexico samlade fossil av bland annat fiskar och stora hajtänder. Översvämningar och stora hajliknande sjömonster ingick sedan i deras mytologi. Geologen David Bressan berättar:

"Det är till och med möjligt att myten om stora översvämningar som både skapar och ödelägger Mayariket inspirerades av upptäckten av fossil. Före upptäckten av fossiliseringsprocessen kunde bara en kraftfull översvämning förklara hur benen och tänderna från marina djur som fiskar, hajar och stingrockor samt snäckskal kunde begravas på land, tusentals kilometer från havet."[4]

Den amerikanska historikern Adrienne Mayor har visat att även grekerna och romarna upptäckte många enorma ben inom sina landområden, och att dessa kan ha legat bakom myterna om cykloper, jättar och andra monster.[5] Samma sak gällde för den egyptiska civilisationen flera hundra år före Kristus. Den skotske geologen Sir Charles Lyell berättade följande i sitt verk Principles of Geology:

"Vi vet att de egyptiska prästerna var medvetna om att både jorden under Nilens slätter och de berg som omgav den stora dalen, innehöll marina skal. Från dessa fakta drog Herodotus slutsatsen att hela det lägre Egypten, och till och med höglandet ovanför Memphis, en gång i tiden hade varit täckt av havet."[6]

Atrahasis

De närbesläktade flodberättelserna från det forntida Mellanöstern, kring Mesopotamien, skulle kunna ha ett gemensamt ursprung i en omfattande översvämning kring Eufrat och Tigris, som kostade många liv. Man tror att en sådan översvämning inträffade omkring 3 000 år före Kristus.[7] Flodberättelserna skrevs för att försöka förklara en sådan fruktansvärd katastrof. Vad kunde människorna ha gjort för ont för att förtjäna ett sådant straff?

Exempelvis hade babylonierna en egen flodberättelse som handlade om Atrahasis – deras motsvarighet till Noa. I den berättelsen varar stormen i sex dagar och sju nätter. Atrahasis överlevde en ”världsomfattande” översvämning genom att bygga en mycket stor båt. När han till slut har strandat på berget Nimush, ställer han ut sju rader med sju krukor i varje, för ett rituellt rökoffer till gudarna, som samlas över offret som en flugsvärm.[8] I den berättelsen finns en omfattande teologi invävd, med förklaringar på varför gudarna beslutade om översvämningen och hur de gjorde för att släppa fram allt vatten. När hebréerna formade sin egen teologi – utifrån en upplevelse av den ende sanne Guden – utgick de från sin samtids kända naturvetenskap, historia och berättelser. Den amerikanske teologen Peter Enns förklarar:

"Vi måste också komma ihåg att flodberättelsen, precis som Första Moseboken 1, har en polemisk dimension gentemot sina mesopotamska föregångare. Den polemiken kräver en etablerad och välkänd ideologi gällande floden, mot vilken den israeliska versionen kan framföra sin teologiska poäng."[9]

Noa

I berättelsen om Atrahasis skapas de förhistoriska människorna som slavar för att utföra det arbete som gudarna inte orkar utföra. Men människorna blir många och högljudda, och till slut kan gudarna inte ens sova för allt oväsen. De beslutar sig för att sända en översvämning som ska utplåna mänskligheten. Den hebreiska flodberättelsen är skriven mot den bakgrunden, men den ger en mycket värdigare bild av Gud och människorna. Gud behöver inga slavar, och han behöver ingen sömn. Människorna, både män och kvinnor, är skapade som Guds representanter till att vara jordens kungar och präster. Men efter en tid har mänskligheten blivit alltigenom ond – där är ondska, lögner, övergrepp och mord så långt ögat kan se. Den bibliska författaren berättar:

"Herren såg att ondskan på jorden var stor; människornas uppsåt och tankar var alltid och alltigenom onda.”[10]

Eftersom den hebreiska berättelsen har så starkt fokus på att utrota synden, har berättelsen om Noas flod ofta fått namnet ”syndafloden”. De enda rättfärdiga personerna som Gud kan hitta är Noa och hans familj (men inte ens de är perfekta). Gud bestämmer sig för att börja om från början igen, och utplånar alla djur och människor på hela jorden, förutom Noa och de som är med honom i arken. Peter Enns skriver:

"Den bibliska berättelsen speglar samma tankesätt [som de mesopotamska berättelserna]. Den är inte en journalistisk rapportering från en särskild händelse, utan Israels svar på den mesopotamska teologin. Den bibliska författaren och alla andra forntida författare uppfattade hela världen så som den såg ut – liten och platt, och därför antog man att den lokala översvämningen […] hade täckt hela jorden."[11]

Det finns flera skäl att utgå från att översvämningen var en stor, lokal översvämningskatastrof, i stället för en global händelse. Några av de viktigaste är:

Den bibliska utgångspunkten. De bibliska författarna kände över huvud taget inte till att jorden är en glob. De utgick från en liten jord under ett hårt himlavalv, se avsnittet Naturvetenskapen i Första Moseboken. Spåren av denna världsbild framgår av flera delar i berättelsen om Noa, bland annat när författaren skriver: ”Allt högre steg vattnet över jorden, tills det täckte även de högsta bergen under himlen.”[12] Han talar också om ”djupets källor” och ”himlens dammluckor”[13].
Bristen på vatten. Det skulle behövas ungefär åtta gånger mer vatten än vad det över huvud taget finns på jorden idag, för att täcka världens högsta bergstoppar[14].
Bristen på transporter. Om man tar hänsyn till författarens begränsade världsbild är det lättare att förstå hur han tänkte sig att minst ett par av alla levande varelser på hela jorden kunde komma till Noa. Han föreställde sig inte hur kängurur skulle kunna komma vandrande från Australien, isbjörnar från Grönland eller lamor från Sydamerika.
Bristen på plats på arken. Ett till sju par av varje djurart på jorden, inklusive dinosaurier och alla övriga nu utdöda djur, skulle helt enkelt inte få plats på arken. Än mindre skulle det finnas plats för all den mat och allt det dricksvatten som skulle behövas.
Den ojämna spridningen av djur utöver jorden. Många djurarter är speciella för just sin del av världen. Så finns till exempel kängurur naturligt bara i Australien och på dess närliggande öar. Lamor finns bara i Sydamerika, och jättepandor bara i Kina. Om alla räddade djurarter skulle ha utgått från en och samma plats, där arken strandade för bara några tusen år sedan, skulle de ha varit mycket jämnare utspridda i Mellanöstern, Europa, Asien och Afrika. De flesta av dem skulle över huvud taget inte ha kunnat ta sig över till exempelvis Amerika, Nordpolen eller Australien.

Teologer såsom amerikanerna Tremper Longman III och John Walton samt singaporianen Andrew Loke är överens om att flodberättelsen är en retorisk och till och med överdriven skildring av en lokal översvämning, med syftet att skapa en teologisk poäng[15]. I mina ögon är det mest respektfullt att se berättelsen om Noa som en teologisk berättelse, inspirerad av en utbredd, forntida tro på en världsomfattande översvämning. Det teologiska budskapet – till exempel hur Gud avskyr det onda som vi människor gör mot varandra – kan framgå lika klart idag som för 3 000 år sedan. Däremot kan det budskapet skymmas om vi till varje pris skulle strida för att berättelsen är naturvetenskapligt och historiskt korrekt. Det är inte berättelsens avsikt.

< TILLBAKA

[1] Buttrick, G. A.; Crim, K. R. (red.). The interpreter’s dictionary of the Bible. 2:280. 4 volymer. Abingdon, Nashville 1962. Citerad i Walton, John H. The NIV Application Commentary – Genesis. Zondervan Academic, Grand Rapids, Michigan 2001. Sid 319.

[2] Reid, Kathryn. ”2004 Indian Ocean earthquake and tsunami: Facts, FAQs, and how to help”. World Vision, december 2019. Läst augusti 2021. https://www.worldvision.org/disaster-relief-news-stories/2004-indian-ocean-earthquake-tsunami-facts

[3] Munther, Victor. ”4,7 miljoner människor drabbade av översvämningarna i Bangladesh”. SVT Nyheter, augusti 2020. Läst augusti 2021. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/4-7-miljoner-manniskor-drabbade-av-oversvamningarna-i-bangladesh

[4] Bressan, David. ”Archaeological Finds Suggest That Ancient Maya Religion Was Inspired By Fossils”. Forbes, mars 2018. Läst juli 2021. https://www.forbes.com/sites/davidbressan/2018/03/09/archaeological-finds-suggest-that-ancient-maya-religion-was-inspired-by-fossils/?sh=3191706a7309

[5] Mayor, Adrienne. ”The First Fossil Hunters: Dinosaurs, Mammoths, and Myth in Greek and Roman Times”. Princeton University Press, Princeton 2011.

[6] Lyell, Sir Charles. Principles of Geology or, The Modern Changes of the Earth and its Inhabitants Considered as Illustrative of Geology. 9:e utgåvan 1853. Kindle Edition. Locations 328-330. Översatt från engelskan av mig.

[7] Enns, Peter. The Evolution of Adam, What the Bible Does and Doesn't Say about Human Origins. Baker Publishing Group, Grand Rapids, Michigan 2012. Kindle Edition. Sid 49.

[8] Stephany, Timothy. Enuma Elish: The Babylonian Creation Epic. Unknown. Kindle Edition. Sid 103.

[9] Enns, Peter. The Evolution of Adam, What the Bible Does and Doesn't Say about Human Origins. Baker Publishing Group, Grand Rapids, Michigan 2012. Kindle Edition. Sid 47. Översatt från engelskan av mig.

[10] Första Moseboken 6:5, Bibel 2000.

[11] Enns, Peter. The Evolution of Adam, What the Bible Does and Doesn't Say about Human Origins. Baker Publishing Group, Grand Rapids, Michigan 2012. Kindle Edition. Sid 49. Översatt från engelskan av mig.

[12] Första Moseboken 7:19, Bibel 2000. Kursivering av mig.

[13] Se Första Moseboken 7:11 och 8:2, Bibel 2000.

[14] Barry, J. D., Mangum, D., Brown, D. R., Heiser, M. S., Custis, M., Ritzema, E., Whitehead, M. M., Grigoni, M. R., & Bomar, D.. Faithlife Study Bible. Artikeln ”The extent of the Biblical Flood”. Lexham Press, 2012, 2016.

[15] Keathley, Kenneth D.. Perspectives on the Historical Adam and Eve, Four Views. B&H Academic, Brentwood, Tennessee, USA 2024. Kindle edition. Sid 193.

Page updated

Google Sites

Report abuse