Adam och Eva

Har Adam och Eva funnits på riktigt?

Här tänkte jag kortfattat beröra den brännande frågan om de första människorna som omnämns i Bibeln, Adam och Eva, kan ha funnits på riktigt. Det är en fråga som man skulle kunna skriva hela böcker om (och det har gjorts), men när det gäller en djupare analys får jag hänvisa till exempelvis någon av de referenser som används i den här artikeln. Jag har läst flera böcker på temat Adam, Eva och evolutionen, bland annat av John Walton[1], Peter Enns[2], Scot McKnight[3] och Denis Alexander[4]. Flera av dessa poängterar att Adam och Eva i första hand är litterära personer som används som arketyper i Bibeln – det vill säga ett slags ursprunglig modell, förebild eller urtyp för alla människor. Ett tydligt tecken på detta är till exempel just betydelsen av namnen Adam (människa, människosläkte, mänsklighet) och Eva (levande varelse)[5]. Enligt Peter Enns är detta det enda bibeltrogna sättet att tänka när det gäller de ursprungliga människorna. Textförfattaren hade ingen avsikt att förmedla en historiskt korrekt beskrivning av mänsklighetens begynnelse, så vi kan därför inte heller förvänta oss att Adam och Eva var verkliga personer. Avsikten med berättelsen var i stället att visa att det är Gud som har skapat världen, och att det som Gud skapade var gott.

Men både John Walton och Denis Alexander öppnar för möjligheten att Adam och Eva var verkliga fysiska personer. John Walton går så långt att han anser att ett ursprungligt ”syndafall” är en förutsättning för den försoning som erbjuds genom Jesus död på korset. Walton skriver:

"Nya Testamentet behandlar syndens verklighet och det behov av försoning som den medför, som att den kom in i världen vid en enskild tidpunkt (punktvis) genom en specifik händelse i tid och rum. Vidare knyter Paulus denna punktvisa händelse till ett motsvarande försoningsverk: Kristi försonande död, som också är en punktvis händelse. […] …vi noterar att den punktvisa försoningsakten jämförs med det punktvisa syndafallet, vilket därför kräver en historisk händelse som utspelade sig med historiska personer."[6]

Denis Alexander tar upp ett par olika möjligheter för hur denna historiska händelse kan ha utspelat sig, med utgångspunkten att evolutionen är sann:

Adam och Eva kan ha varit ett ”ursprungligt par” i den population av omkring 9 000 – 12 000 anatomiskt moderna människor som levde i Afrika för omkring 200 000 år sedan (andra säger att det var för cirka 150 000 år sedan). Man kan tänka sig två varianter av denna modell. I den första ligger fokus på det här parets (tillsammans med de övriga individerna i den populationen) genetiska arv till oss moderna människor. I den andra varianten ligger betoningen mer på det ursprungliga parets andliga påverkan på den framväxande mänskligheten.
Ytterligare en möjlighet är att Adam och Eva var ett par som levde i den tidsålder och kultur som Första Moseboken beskriver, alltså i ett jordbrukarsamhälle i Mellanöstern för omkring 8 000 år sedan. Gud uppenbarade sig för dessa människor och kallade dem till gemenskap med honom. Eventuellt kan Gud ha gett sin kallelse till hela samhället av människor, i stället för bara till ett enda par.

Alexander lyfter fram att båda dessa modeller fungerar tillsammans med evolutionen, men han verkar personligen luta åt den sistnämnda. Den modellen stämmer bäst med den miljö som beskrivs i Första Moseboken, och den fungerar även som utgångspunkt för de släkttavlor i Bibeln som tar sin början med Adam. Den amerikanske biologen och läkaren S. Joshua Swamidass har dessutom visat att den sistnämnda modellen skulle vara fullt möjlig statistiskt sett. Det är möjligt att Gud utvalde ett särskilt par att visa sig för, eller till och med att han skapade dem från grunden precis som i skapelseberättelsen. Statistiskt sett skulle de kunna vara förfäder till oss alla idag.[7] Det måste dock ha funnits andra människor också när det här paret levde, vilket skulle kunna stämma med berättelsen om Kain och Abel i Första Moseboken 4. I den berättelsen är Adam och Evas son Kain rädd att bli dödad av ”vem som helst som möter mig…”. En del teologer tolkar detta som att det fanns andra människor utanför Edens lustgård när händelserna med Adam och Eva utspelade sig. Adam och Evas ättlingar fick barn med dessa andra människor, och så har deras gener spridit sig ut till hela mänskligheten.

Är det verkligen viktigt?

För egen del lutar jag åt något slags kompromiss mellan Denis Alexanders första modell, och Peter Enns åsikt att Adam och Eva över huvud taget inte var historiska personer. Jag tror att någonstans under människans utveckling har vi fått förmågan att skilja mellan rätt och fel, och förmågan att välja att göra det rätta. Berättelsen i Första Mosebok antyder att Gud vid ett speciellt tillfälle har uppenbarat detta för någon eller några människor, och lagt ner en kallelse i dem att följa honom. Men det kan också ha varit ett medvetande som gradvis har vuxit fram. Det behöver inte ha varit hos ett enda historiskt par, utan det kan ha varit en större population det handlade om. Den brittiska teologen Celia Deane-Drummond sammanfattar på ett bra sätt de tankar som jag själv har:

"Min egen inställning är att Första Mosebokens betydelse är ’historisk’, men utan att för den skull innebära att Adam och Eva var bokstavliga varelser eller att det fanns ett bokstavligt paradisiskt tillstånd före Syndafallet. Jag tror snarare att Adam, som kom från jorden, och Eva, som var källan till liv, står för den tidiga populationen av den mänskliga rasen…"[8]

Deane-Drummond kopplar ”Syndafallet” specifikt till den tid när människorna började förstå sin kallelse från Gud att vara hans avbilder på jorden, men medvetet valde att vända sig bort från honom och göra sig själva till ”gudar” i stället. Berättelsen om Adam och Eva kan tillämpas på alla människor, från det allra första tillfället som en människa förstod sin kallelse att ha en relation med Gud och att göra gott mot andra, ända fram till idag.

Hebréerna hade ingen aning om att vi människor är en del av en lång utvecklingskedja. De utgick från sin samtids tro och tankar – att vi alla härstammar från ett fåtal ursprungliga människor, skapade av gudarna. Med den utgångspunkten beskriver deras skapelseberättelse att det bara finns en enda Gud och att han står utanför skapelsen, samt att vi är skapade till Guds avbild för att vårda och förvalta jorden, för att ta hand om varandra, och för att vårda relationen med Gud. Men från det att den allra första människan fick kunskap om rätt och fel, så har vi alla valt att sätta oss själva före skapelsen, före Gud och före andra människor. På så sätt har vi drivits bort från Guds närvaro i våra liv. Den amerikanske filosofen Brent Waters skriver:

"Vare sig man tolkar den här berättelsen bokstavligt, symboliskt, metaforiskt, mytologiskt eller vilken annan term som helst som kan läggas till listan, så är det grundläggande budskapet att mänsklighetens tillstånd inte är vad det borde vara utan behöver rättas till."[9]

I citatet ovan listar Waters flera olika sätt att se på skapelseberättelsen, och jag skulle vilja lägga till ytterligare ett: ett genealogiskt synsätt – det vill säga något som visar på släktförhållanden. I Första Krönikeboken 1 och i Lukasevangeliet 3 finns det släkttavlor som går hela vägen tillbaka till skapelsen – och därmed har Adam som första namn. För hebréerna var Adam och Eva de första människorna, arketyperna, så det var naturligt för dem att härleda sina släkttavlor till dem. Det behöver inte betyda att vi idag måste se Adam och Eva som två distinkta historiska personer.

Jag tror att om man driver frågan om Adams och Evas historicitet alltför långt riskerar man att hamna väldigt fel när det gäller Bibelns budskap om frälsning, se När en övertygelse går för långt. Därför är det viktigt att inte binda den kristna tron till ett krav på en historisk Adam. Se även nästa artikel, Adam, Eva och Syndafallet. Vi är alla Adam och Eva - och vi är ju högst historiska!

< TILLBAKA

[1] Walton, John H.. The Lost World of Adam and Eve: Genesis 2–3 and the Human Origins Debate. IVP Academic: An Imprint of InterVarsity Press, 2015.

[2] Enns, Peter. The Evolution of Adam, What the Bible Does and Doesn't Say about Human Origins. Baker Publishing Group, Grand Rapids, Michigan 2012. Kindle Edition.

[3] McKnight, Scot; Venema, Dennis R.. Adam and the Genome: Reading Scripture after Genetic Science. Baker Publishing Group, Grand Rapids 2017. Kindle Edition.

[4] Alexander, Denis R.. Creation or Evolution, do we have to choose? Second Edition. Monarch Books. Lion Hudson. Oxford, UK, and Grand Rapids, Michigan, USA, 2008, 2014. Kindle Edition.

[5] Barry, John D.; Bomar, David; Brown, Derek R.; Klippenstein, Rachel; Mangum, Douglas; Sinclair Wolcott, Carrie; Wentz, Lazarus; Ritzema, Elliot; Widder, Wendy (Redaktörer). The Lexham Bible Dictionary. Lexham Press, Bellingham 2011, rev 2016. Rubrik ”Adam” respektive ”Eva”.

[6] Walton, John H.. The Lost World of Adam and Eve: Genesis 2–3 and the Human Origins Debate. IVP Academic: An Imprint of InterVarsity Press, 2015. Sid 102-103.

[7] Swamidass, S. Joshua. ”The Overlooked Science of Genealogical Ancestry”. Perspectives on Science and Christian Faith, Volume 70, Number 1, mars 2018. https://www.asa3.org/ASA/PSCF/2018/PSCF3-18Swamidass-firstpage.pdf

[8] Deane-Drummond, Celia. Kapitel 2 ”In Adam All Die?”, i: Cavanaugh, William T.; Smith, James K.A. (red). Evolution and the Fall. Wm. B. Eerdmans Publishing Co.. Grand Rapids, Michigan 2017. Kindle Edition. Sid 36-37.

[9] Waters, Brent. Kapitel 7 ”Being all we should have been and more”, i: Cavanaugh, William T.; Smith, James K.A. (red). Evolution and the Fall. Wm. B. Eerdmans Publishing Co.. Grand Rapids, Michigan 2017. Kindle Edition. Sid 139.

Page updated

Google Sites

Report abuse