Som jag skrev i inledningen till den här avdelningen, Vetenskap och materialism, är det vanligt att gudstro och vetenskap ställs mot varandra. Antingen tror man på Gud, eller så tror man på vetenskapen. Jag skrev också att jag personligen inte ser det som ett motsatsförhållande, utan att min tro på Gud kompletterar min tillit till vetenskapen.
Men jag har märkt att vetenskapen ibland förväxlas med en världsbild – nämligen materialismen. Förvånansvärt ofta ställer människor, även välutbildade personer, gudstro mot vetenskap när de egentligen menar tro mot materialism. Materialismen är enligt Nationalencyklopedin en ”filosofisk åskådning enligt vilken materien är det enda verkliga”[1]. Inom materialismen tror man alltså att det inte finns någonting alls utom det materiella, det vill säga ingen andlig dimension över huvud taget. Tron på en gud och tron på materialismen är därför varandras klara motsatser. Den som tror på Gud kan inte vara materialist, och en materialist kan inte tro på Gud. För materialisten är allt i vår värld ett resultat av materia och fysiska processer. Vårt medvetande, våra känslor och vår tro är bara ett resultat av biokemiska processer i vårt nervsystem och våra hjärnor.
Eftersom den moderna fysiken har kunnat visa att materia inte är den grundläggande beståndsdelen i vårt universum utan att materian egentligen har sitt ursprung i energi, har det varit nödvändigt med en revidering av materialismen. Därför har en form av materialism vuxit fram som kallas ”fysikalism”. Enligt fysikalismen kan allt förklaras med fysiska processer, och det är dessa som är naturens ursprung. På så sätt har man kommit bort från just materia som naturens byggstenar och ursprung. Men den bärande tanken är fortfarande att det inte finns någonting annat i vår värld än det vi kan utforska fysiskt genom vetenskapen.
En del talar om ”naturalism” i stället för ”materialism”. De två begreppen är närbesläktade, men naturalismen är ett något vidare begrepp än materialism. Så här säger Wikipedia om naturalism: ”Naturalism är ett begrepp som används inom filosofin som samlingsnamn för flera filosofiska uppfattningar om verkligheten såsom enbart bestående av naturliga objekt, dvs materia och energi.”[2]
Vare sig man pratar om materialism, fysikalism eller naturalism, så menar man att det inte finns något övernaturligt. Det finns inget andligt som inte kan utforskas och förklaras med fysiska och naturliga processer, och ingen som helst bakomliggande mening eller tanke. Allt kan (eller kommer att kunna) förklaras med naturlagarna. Den som tror på en Gud däremot, tror ju att det finns något mer i världen än bara materia och vår naturliga värld. Den gudstroende kan fortfarande till 100 procent tro på vetenskapliga upptäckter som Big Bang, kvantfält och evolution, men också på en gudomlig plan och tanke bakom allt detta.
Det finns kända, framträdande vetenskapsmän som inte alls förstår skillnaden mellan vetenskapen och sin egen materialistiska världsbild. Ett exempel är Stephen Hawking, som skrev:
"Men den avgörande frågan uppstår förstås igen: Skapade Gud de kvantfysiska lagar som tillåter Big Bang att ske? I ett nötskal: Behöver vi en Gud för att skapa naturlagarna, så att Big Bang kunde smälla? Jag har ingen önskan att förolämpa troende personer, men jag tycker att vetenskapen har en mycket mer övertygande förklaring än en skapare".[3]
Därefter beskrev Hawking hur allt skulle kunna ha poppat fram ur ingenting (se vidare artikeln Övernaturlig materialism). Hawkings yttersta ”bevis” för att det inte finns en Gud, var att själva tiden började i och med Big Bang. Han skrev: ”Något väldigt fantastiskt hände med tiden vid själva ögonblicket för Big Bang. Tiden självt började.”[4] Hawking menade att eftersom tiden började med Big Bang (och det är de flesta vetenskapsmän överens om), så fanns det alltså ingen tid före Big Bang. Alltså kan det inte ha funnits någon orsak till att Universum skapades, eftersom det inte fanns någon tid för denna orsak att existera i.
Här ser man tydligt hur Hawkings resonemang präglas av hans materialistiska världsbild: han ser ingen möjlighet för något att existera utanför det materiella. Ingenting kan existera utanför universums tid. Men för en troende faller hans ”bevis” platt till marken. Den troende inser att det kan finnas något mer, bortanför tid och materia. Det är ju vad religiös tro handlar om, i alla fall inom de flesta religionerna – att det finns en andlig verklighet parallellt med den fysiska. Så om det finns en gud utanför tiden, fanns det förstås även en orsak innan Big Bang startade universums tid.
Ytterligare en person som blandade ihop sin materialistiska världsbild med vetenskapen var den amerikanske fysikern Victor Stenger. I en av sina böcker skrev han, efter att först ha diskuterat den kristna synen att en Gud har skapat världen:
"Som fysiker kan jag inte bege mig vart jag vill utan bara dit fakta leder mig. Om de leder mig till Gud så får det bli så. Men jag har granskat fakta på nära håll under många år, och har kommit fram till den motsatta slutsatsen: vetenskapens observationer och vårt sunda förnuft visar inga tecken på Gud, utan tvärt om tillhandahåller de bevis bortom allt rimligt tvivel att Gud […] inte existerar."[5]
Här ser man väldigt tydligt att Stenger inte kunde sträcka sig en enda millimeter utanför vetenskapens gräns för att hitta Gud – han förutsatte att det inte finns någonting alls där ute utöver vad som kan upptäckas med vetenskapen. Kanske var det just därför som han totalt missade alla tecken på Guds existens?
[1] Nationalencyklopedins nätupplaga: https://www.ne.se/s%C3%B6k/?t=uppslagsverk&q=materialism
[2] Wikipedia. ”Naturalism (filosofi)”. Redigerad februari 2022. Läst oktober 2022. https://sv.wikipedia.org/wiki/Naturalism_(filosofi)
[3] och [4] Hawking, Stephen. Brief Answers to the Big Questions: the final book from Stephen Hawking. Location 482 respektive 491. John Murray Press, Spacetime Publications, London 2018. Kindle Edition. Översatt från engelskan av mig.
[5] Stenger, Victor. The Fallacy of Fine-Tuning. Prometheus Books, New York 2011. Kindle Edition. Location 239. Översatt från engelskan av mig.
Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-20