Lika men ändå olika

Från samma geografiska område, och med många likheter med Gil­ga­­­­mesh­­eposet, kommer den babyloniska skapelseberättelsen ”Enuma Elish” (som betyder ”När himlarna där ovan”, efter berättel­sens inled­nings­ord). Den tros vara ännu äldre än Gilgamesheposet, uppemot 4 000 år gammal. Där finns bland annat denna beskrivning:

”Han de­la­de på monstrets kadaver och gjorde underbara saker. Skar upp det i mit­ten och flådde det i två halvor som en torkande fisk. Den ena av dem pres­sade han upp för att göra himlens valv”.[4]

Det monster som dödas och delas upp är Tiamat, havets gudinna och ett saltvatten­monster i Me­sopotamisk mytologi. Man kan här se paralleller till vattnet under och ovanför ”fästet” i Bibelns skapelseberättelse.

I Enuma Elish, precis som i Första Moseboken, är stjärnorna fästa på himlavalvet, exempelvis i denna beskrivning: ”Hans stjärna är Neberu, som är ett bländande ljus i fästet”.[5]

I den babyloniska flodberättelsen ”Atrahasis” finns bland annat denna text som visar att man trodde på ett hårt himlafäste (valv) med vatten ovanför:

”Anzu skrapade på himlen med sina skräckinjagande klor […] Han bröt igenom fästet och formade ett gapande hål. Från detta hål i fästet flödade flodvågens vrede”. [6]

Den amerikanske, evangelikala bibelforskaren Paul H. Seely skriver:

"Och det är just för att de forntida folken var veten­skap­ligt naiva som de inte kunde skilja mellan himlens ut­se­ende och sin vetenskapliga före­ställning om himlen. De hade ingen anledning att tvivla på att det som de såg med sina ögon var sant, nämligen att stjärnorna där uppe satt fast i ett hårt valv och att himlen bokstavligen rörde vid jorden i horisonten. Så de satte likhetstecken mellan utseende och verklighet, och drog slutsatsen att himlen måste vara en fast fysisk del av univer­sum precis som jorden själv.[7]

Att tillbe Skaparen i stället för skapelsen

De olika folken i Mellanöstern delade samma fysiska världsbild. Bety­der det att hebréerna stal sina berättelser från andra folkslag? Nej, det visar bara att de hade samma uppfattning om hur universum såg ut och fungerade som folken i sin omgivning, precis som vi i Sverige har sam­ma ve­ten­skapliga världsbild som övriga Europa. Som den troende ameri­kanske bibelfors­karen John H. Walton, expert på Gamla Testa­mentet, skriver: "Vi borde därför inte säga att israeliterna blev influ­erade av den världen – de var en del av den världen”.[8]

Hebréerna ac­cep­terade den fysiska världs­bilden hos sin samtid – men det står mycket klart att de däremot inte stod bakom den andliga världsbilden. Man ac­cep­terade den platta, runda jorden och himlavalvet med stjärnor på, men inte den andliga tolkning av dessa fenomen som grannfolken gjorde. Den italienska as­tro­nomen Giovanni Schiaparelli beskrev det så här:

"Men det som först och främst hindrade judarna från att studera den syn­liga himlen var vetskapen att deras grann­folk i Meso­potamien hade gått från astronomi till astrologi och från astrologi till stjärndyrkan, det vill säga tillbedjan av solen, månen ’och hela himmelens här­skara’: en dyrkan som för judarna var en lika stor ve­der­stygglighet som att offra till Baal, Astarte eller Mo­loch…"[9]

Den brittiske teologen Gordon Wenham har skrivit:

"Så när Första Moseboken återberättar välkända orientaliska berättelser om världens ursprung, är de dramatiskt förändrade teologiskt sett. Polyteism ersätts med monoteism, gudomlig svaghet med allsmäktig makt. Människor ses inte längre som ett sidospår utan är centrala för det gudomliga syftet. Gud tar hand om människan genom att förse henne med mat, inte tvärtom. Slutligen är Första Mosebokens Gud mycket berörd av människans synd..."[10]

I hebréernas berättelse finns det ingenting i själva skapelsen som för­tjänar att tillbes. Det finns en enda Gud, och han har skapat allt. Gud är själv inte en del av skapelsen. Varken himlavalvet, solen, månen, stjär­norna eller jorden är värda tillbedjan. Allt det är skapat, och män­niskan står över allt detta, som Guds avbild. Det är en av de tidlösa san­ningar som berättelsen förmedlar. Det är en fantastisk sanning från ett obe­tydligt, hunsat folk i det forntida Mellanöstern, och en full­ständigt av­görande skillnad i synen på människan.

Första Mosebokens ursprungliga budskap – att Gud inte är en del av skapelsen och att människans är skapelsens syfte och mål – är hög­aktuellt även idag. En Gud som enligt Bibeln står utanför tid och rum fungerar fortfarande alldeles utmärkt med modern naturvetenskap – kanske bättre än någonsin (se gärna avdelningen Finns Gud?). En av de tidlösa san­ningar som Bibelns skapelse­be­rät­telse vill förmedla till oss idag, är att vi har en mäktig Gud som står utanför vår tids- och rumsuppfattning. Vi är än en gång på väg in i en tid där man upphöjer det skapade till något gudomligt – den här gången genom att påstå att det skapade har skapat sig självt, och dessutom att vi människor har kommit till av en slump på grund av det. Precis som hebréerna gjorde på sin tid, skulle vi troende behöva förmedla till vår samtid att det finns en Skapare, med en tanke och en plan för mänskligheten. Hebréernas sätt att förmedla gu­da­givna andliga sanningar utifrån den rådande fysiska världsbilden är fort­farande en förebild för oss idag.

[1] Gilgamesheposet. Litteraturhistorien.se. Läst april 2021. https://litteraturhistorien.se/gilgamesh.html

[2] Davis, Gerald J.. Gilgamesh: The New Translation. Insignia Publishing, 2014. Kindle Edition. Sid 57. Översatt från engelskan av mig.

[3] Wallis Budge, E. A. (1857-1937). The Gods of the Egyptians Vol. II, colour plate facing page 96. 1904. Bildtext: ”The God Seb supporting Nut on Heaven”. Public domain, via Wikimedia Commons. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Geb_and_Nut03.png 

[4] Stephany, Timothy. Enuma Elish: The Babylonian Creation Epic. Unknown. 2014. Kindle Edition. Sid 29.

[5] Ibid. Sid 52.

[6] Ibid. Sid 99.

[7] Seely, Paul H.. ”The Firmament and the water above – Part I: The meaning of raqia in Gen 1:6-8”. The Westminster Theological Journal 53, 1991. Sid 228. Översatt från engelskan av mig. https://faculty.gordon.edu/hu/bi/ted_hildebrandt/otesources/01-genesis/text/articles-books/seely-firmament-wtj.pdf

[8] Walton, John H.. The Lost World of Genesis One (The Lost World Series). InterVarsity Press, 2010. Kindle Edition. Location 147. Översatt från engelskan av mig. Kursiverat av mig.

[9] Schiaparelli, Giovanni. Astronomy in The Old Testament. Authorized English translation. Clarendon Press, Oxford 1905. Sid 24.

[10] Wenham, Gordon. Exploring the Old Testament Vol 1. SPCK Publishing, 2003. Citerad i Finlay, Graeme. Evolution and eschatology : genetic science and the goodness of God. Cascade Books, Eugene, Oregon 2021. Översatt från engelskan av mig.

Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-20