Charles Darwin trodde att all evolution sker genom mycket små slumpvisa steg, där enstaka nya variationer ger individen en viss fördel, så att denna fördel sedan sprider sig i populationen genom det naturliga urvalet. En grundförutsättning i Darwins arbete var antagandet att ”natura non facit saltum”, latin för ”naturen gör inte hopp” – det vill säga att allting händer i små, långsamma steg. I Om arternas uppkomst nämner han det bland annat i det avslutande kapitlet, där han skriver:
"Eftersom det naturliga urvalet fungerar enbart genom att det ansamlar små och på varandra följande gynnsamma variationer, kan det inte åstadkomma några stora och plötsliga förändringar; det fungerar bara i mycket korta, långsamma steg. Härav detta rättesnöre ’Natura non facit saltum’, som bara bestyrks allt mera av varje nytt tillskott till vårt vetande, och som stämmer så väl överens med denna teori."[1]
Men det har visat sig att drivkraften för evolution, och till och med evolutionens riktning, verkligen är tydligare än vad Darwin visste – mycket tydligare! Det har till exempel visat sig att utvecklingen av en art faktiskt kan ta stora steg, när hela partier av DNA kopieras från en art till en annan genom så kallad horisontell genöverföring (”horizontal gene transfer”). Detta till skillnad från när genetiskt material förs över från föräldrar till deras avkomma, vilket kallas vertikal genöverföring. I DNA finns det vissa sekvenser som har förmågan att ”hoppa runt” inom DNA-strängen, och klistra in sig på en ny plats. Sådana sekvenser kallas för transposoner. Horisontell genöverföring kan bland annat ske genom att vissa blodsugande insekter, exempelvis skinnbaggar, för över sådana transposoner mellan olika arter. Transposonerna kan sedan klistra in sig själva i den nya artens DNA, och vips har naturen tagit ett jättekliv, tvärt emot vad Darwin trodde.[2] Jag vet inte hur man skriver det på latin, men kanske ”Natura facit saltum”? Den amerikanske vetenskapsskribenten David Quammen, som bland annat skriver för National Geographic, berättar:
"Men horisontell genöverföring har visat att naturen ibland gör hopp, genom att stora bitar av DNA helt plötsligt kan uppträda i en individ eller i en population, och sedan verkar det naturliga urvalet på dem. Det kan vara en mycket viktig mekanism i evolutionen av nya arter. […] Till exempel innehåller varje cell i människans kropp små mekanismer som hjälper till att paketera energi. De kallas för mitokondrier. Vi har nu förstått att dessa mitokondrier härstammar från inklistrade bakterier, som antingen uppslukades av, eller infekterade, de celler som senare blev de komplexa cellerna i alla djur och växter. På samma sätt vet vi nu att 8 procent av det mänskliga genomet är DNA med viralt ursprung, som har tillförts vår släktlinje genom infektioner under de senaste 100 miljoner åren eller så. En del av detta virus-DNA fungerar fortfarande som nödvändiga gener för mänskligt liv och reproduktion."[3]
Quammen har sammanställt många av dessa upptäckter i en bok med titeln The Tangled Tree – ”Det tilltrasslade trädet”. I boken visar han att livets utveckling inte har varit så rak och långsam som Darwin trodde. Genom horisontell genöverföring och andra fenomen flätas trädets många olika grenar samman och trasslar ihop sig i en kraftfull gemensam framdrift, där naturen ofta gör ”hopp” och tar stora kliv framåt i utvecklingen. Det faktum att vissa virus kan ha en central roll i den horisontella genöverföringen beror på deras förmåga att kopiera in sitt eget DNA i cellerna på andra djur. En del sådant inkopierat DNA blir inte bara ”skräp”, utan det har ibland till och med varit nödvändigt för liv och utveckling. David Quammen berättar bland annat att vårt DNA har två olika sekvenser med virus-DNA som är helt avgörande för att människor och andra primater ska kunna bli gravida. Han skriver vidare:
"…det finns virus-DNA inbäddat i landlevande djurs gener, som bidrar till att paketera och lagra minnen […] i små proteinbubblor. Ytterligare andra gener upptagna från virus bidrar till embryots tillväxt, reglerar immunsystemet eller motarbetar cancer – viktiga effekter som vi först nu börjar förstå. Det visar sig att virus har haft en avgörande roll i att sätta i gång stora evolutionära övergångar."[4]
Kunskapen att virus-DNA kan få en ny funktion i människokroppen har gjort att man har behövt tänka om när det gäller så kallat ”skräp-DNA” – det vill säga sådant DNA som man inte trodde hade någon funktion. När DNA från virus kopieras in i vårt eget DNA kan det få en ny funktion och öppna upp för helt nya evolutionära möjligheter. En forskargrupp vid Lunds Universitet, ledd av neurogenetikern Johan Jakobsson, har till exempel visat att så kallat ”skräp-DNA” kan ligga bakom den fantastiska utveckling som vår hjärna har haft jämfört med andra primater[5].
Den troende amerikanske geologen Gregg Davidson tar upp livets fantastiska anpassnings- och utvecklingsförmåga i sin bok Friend of Science, Friend of Faith. Han skriver:
"Livets inbyggda (Gudagivna) benägenhet att anpassa sig är långt mycket större än vad man en gång föreställde sig. Det växande antalet fossila fynd avslöjar ett konsekvent och återkommande mönster av anpassningar som inte bara framträder i en enda population, utan i en mängd besläktade populationer under ett begränsat tidsintervall. En ökande mängd bevis talar för att om en art har en anatomi och en underliggande genetisk struktur som kan ge upphov till en ny och fördelaktig anpassning, så är det sannolikt att andra nära besläktade arter med en liknande genetisk grund också kommer att uppvisa liknande förändringar. […] Detta har medfört att vi nu har rikligt med bevis för de mellanliggande egenskaper som åtföljde övergången från en övergripande klass av organismer till en annan…"[6]
De senaste tio åren har det också visat sig att helt nya (latin ”de novo”) protein kan uppstå från så kallat icke-kodande DNA i cellerna, det vill säga DNA som normalt inte kodar proteiner. Detta har till exempel konstaterats av en forskargrupp med bas i Tyskland, som skriver:
"’De novo’-utvecklade gener är nya gener som uppstår ur tidigare icke-kodande DNA. Till skillnad från de flesta andra nyutvecklade gener, som skapas genom kopieringar eller omflyttningar av redan existerande genfragment, så härstammar ’de novo’-gener inte från existerande proteinkodande sekvenser. […] ’De novo’-gener har bekräftats hos ett brett urval av eukaryoter.”[7] (Eukaryoter är den domän av organismer som bland annat vi människor tillhör.)
Enligt författarna verkar de novo-utvecklade gener vara inblandade i många viktiga processer, såsom organismens utveckling, stressrespons och anpassning till omgivningen.
I nästa avsnitt, (KOMMANDE), ska vi titta på ytterligare några drivkrafter för evolutionen.
[1] Darwin, Charles. Om arternas uppkomst - Genom naturligt urval, eller de bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron. Natur & Kultur, Stockholm 1976, 2009. Sid 358.
[2] och [3] Worral, Simon. ”What Darwin Didn't Know About Evolution”. National Geographic september 2018. Läst mars 2022. https://www.nationalgeographic.com/science/2018/09/darwin-evolution-crispr-microbiome-bacteria-news/
[4] Quammen, David. ”How viruses shape our world.” National Geographic, januari 2021. Läst juni 2021. Översatt från engelskan av mig. https://www.nationalgeographic.com/magazine/article/viruses-can-cause-great-harm-but-we-could-not-live-without-them-feature
[5] Jerusalem Post Staff. ”Overlooked DNA may be what separates humans from other primates – study”. Jerusalem Post, nov 2021. Läst mars 2022. https://www.jpost.com/science/overlooked-dna-may-be-what-separates-humans-from-other-primates-study-684927
[6] Davidson, Gregg. Friend of Science, Friend of Faith: Listening to God in His Works and Word. Kregel Academic & Professional, Grand Rapids, Michigan 2019. Kindle Edition. Sid 167-168. Översatt från engelskan av mig.
[7] Lange, A., Patel, P.H., Heames, B. et al. ”Structural and functional characterization of a putative de novo gene in Drosophila”. Nat Commun 12, 1667, 2021. Läst mars 2022. https://doi.org/10.1038/s41467-021-21667-6
Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-20