"Natura facit saltum"

När evolutionen gör "hopp"

Men det har visat sig att driv­kraf­ten för evolution, och till och med evolutionens riktning, verkligen är tyd­ligare än vad Darwin visste – mycket tydligare! Det har till exempel visat sig att utvecklingen av en art faktiskt kan ta stora steg, när hela partier av DNA kopieras från en art till en annan ge­nom så kallad horisontell genöverföring (”horizontal gene trans­fer”). Detta till skillnad från när genetiskt material förs över från föräldrar till deras avkomma, vilket kallas vertikal genöverföring. I DNA finns det vissa sekvenser som har förmågan att ”hoppa runt” inom DNA-strän­gen, och klistra in sig på en ny plats. Sådana sekvenser kal­las för trans­posoner. Hori­sontell genöverföring kan bland annat ske genom att vissa blod­su­gande in­sek­ter, exempelvis skinnbaggar, för över sådana trans­poso­ner mellan olika arter. Transposonerna kan sedan klistra in sig själ­va i den nya artens DNA, och vips har naturen tagit ett jättekliv, tvärt emot vad Darwin trodde.[2] Jag vet inte hur man skriver det på latin, men kan­ske ”Natura facit saltum”? Den amerikanske vetenskapsskribenten David Quammen, som bland annat skriver för National Geographic, berättar:

"Men horisontell gen­över­föring har visat att naturen ib­land gör hopp, genom att stora bitar av DNA helt plöts­ligt kan uppträda i en individ eller i en population, och sedan verkar det naturliga urvalet på dem. Det kan vara en mycket viktig mekanism i evolutionen av nya arter. […] Till exempel inne­håller varje cell i människans kropp små mekanismer som hjälper till att paketera ener­gi. De kallas för mitokondrier. Vi har nu förstått att des­sa mitokondrier härstammar från inklistrade bak­te­rier, som antingen upp­slukades av, eller infekterade, de celler som senare blev de kom­plexa cellerna i alla djur och växter. På samma sätt vet vi nu att 8 pro­cent av det mänskliga genomet är DNA med viralt ursprung, som har tillförts vår släktlinje genom infektioner under de se­naste 100 miljoner åren eller så. En del av detta virus-DNA fungerar fortfarande som nöd­vändiga gener för mänskligt liv och reproduktion."[3]

Quam­men har sam­manställt många av dessa upptäckter i en bok med titeln The Tangled Tree – ”Det tilltrasslade trädet”. I boken visar han att livets utveckling inte har varit så rak och långsam som Darwin trod­de. Genom horisontell genöverföring och andra fenomen flätas trädets många olika grenar samman och trasslar ihop sig i en kraftfull ge­mensam framdrift, där naturen ofta gör ”hopp” och tar stora kliv framåt i utvecklingen. Det faktum att vissa virus kan ha en central roll i den horisontella gen­över­föringen beror på deras förmåga att kopiera in sitt eget DNA i cel­lerna på andra djur. En del sådant inkopierat DNA blir inte bara ”skräp”, utan det har ibland till och med varit nödvändigt för liv och utveckling. David Quam­men be­rättar bland annat att vårt DNA har två olika sek­venser med virus-DNA som är helt avgörande för att män­niskor och andra primater ska kunna bli gravida. Han skriver vidare:

"…det finns virus-DNA inbäddat i land­levande djurs ge­ner, som bidrar till att paketera och lagra minnen […] i små protein­bubblor. Yt­terligare andra gener upptagna från virus bidrar till embryots tillväxt, reglerar immun­sys­temet eller motarbetar cancer – viktiga effekter som vi först nu börjar förstå. Det visar sig att virus har haft en avgörande roll i att sätta i gång stora evolutionära över­gångar."[4]

Kunskapen att virus-DNA kan få en ny funktion i människokroppen har gjort att man har behövt tänka om när det gäller så kallat ”skräp-DNA” – det vill säga sådant DNA som man inte trodde hade någon funktion. När DNA från virus kopieras in i vårt eget DNA kan det få en ny funktion och öppna upp för helt nya evolu­tionära möjligheter. En forskargrupp vid Lunds Universitet, ledd av neurogenetikern Johan Jakobsson, har till exempel visat att så kallat ”skräp-DNA” kan ligga bakom den fantastiska utveckling som vår hjärna har haft jämfört med andra primater[5].

Den troende amerikanske geologen Gregg Davidson tar upp livets fantastiska anpassnings- och ut­veck­lingsförmåga i sin bok Friend of Science, Friend of Faith. Han skriver:

"Livets inbyggda (Guda­givna) benägenhet att anpassa sig är långt mycket större än vad man en gång före­ställde sig. Det växande antalet fossila fynd avslöjar ett kon­se­kvent och återkommande mönster av an­pass­nin­gar som inte bara fram­träder i en enda population, utan i en mängd besläktade popu­lationer under ett begränsat tidsintervall. En ökan­de mängd bevis talar för att om en art har en anatomi och en under­liggande genetisk struk­tur som kan ge upphov till en ny och fördelaktig an­pass­ning, så är det sannolikt att andra nära besläktade arter med en liknande genetisk grund också kommer att upp­visa liknande föränd­ringar. […] Detta har medfört att vi nu har rik­ligt med bevis för de mellanliggande egen­skaper som åtföljde över­gången från en över­gri­pande klass av organismer till en annan…"[6]

De senaste tio åren har det också visat sig att helt nya (latin ”de novo”) protein kan uppstå från så kallat icke-kodande DNA i cellerna, det vill säga DNA som normalt inte kodar proteiner. Detta har till exem­pel kon­staterats av en forskargrupp med bas i Tyskland, som skriver:

"’De novo’-utvecklade gener är nya gener som uppstår ur tidigare icke-kodande DNA. Till skillnad från de fles­ta andra nyutvecklade gener, som skapas genom kopie­ringar eller omflyttningar av redan existerande gen­frag­ment, så härstammar ’de novo’-gener inte från existe­ran­de pro­tein­kodande sekvenser. […] ’De novo’-gener har bekräftats hos ett brett urval av eukaryoter.”[7] (Eukary­oter är den domän av organismer som bland annat vi människor tillhör.)

Enligt för­fattarna verkar de novo-utvecklade gener vara inblandade i många vik­tiga pro­cesser, såsom organismens utveckling, stressrespons och an­pas­sning till omgivningen.

I nästa avsnitt, (KOMMANDE), ska vi titta på ytterligare några drivkrafter för evolutionen.

[1] Darwin, Charles. Om arternas uppkomst - Genom naturligt urval, eller de bäst utrustade rasernas bestånd i kampen för tillvaron. Natur & Kultur, Stockholm 1976, 2009. Sid 358.

[2] och [3] Worral, Simon. ”What Darwin Didn't Know About Evolution”. National Geographic september 2018. Läst mars 2022. https://www.nationalgeographic.com/science/2018/09/darwin-evolution-crispr-microbiome-bacteria-news/

[4] Quammen, David. ”How viruses shape our world.” National Geographic, januari 2021. Läst juni 2021. Översatt från engelskan av mig. https://www.nationalgeographic.com/magazine/article/viruses-can-cause-great-harm-but-we-could-not-live-without-them-feature

[5] Jerusalem Post Staff. ”Overlooked DNA may be what separates humans from other primates – study”. Jerusalem Post, nov 2021. Läst mars 2022. https://www.jpost.com/science/overlooked-dna-may-be-what-separates-humans-from-other-primates-study-684927

[6] Davidson, Gregg. Friend of Science, Friend of Faith: Listening to God in His Works and Word. Kregel Academic & Professional, Grand Rapids, Michigan 2019. Kindle Edition. Sid 167-168. Översatt från engelskan av mig.

[7] Lange, A., Patel, P.H., Heames, B. et al. ”Structural and functional characterization of a putative de novo gene in Drosophila”. Nat Commun 12, 1667, 2021. Läst mars 2022. https://doi.org/10.1038/s41467-021-21667-6

Artikelförfattare: © Peter Asteberg. Publicerad: 2026-01-20